fredag 3 januari 2014

Bostad och bostad . . .

För nästan två år sedan skrev jag i inlägget Romer, reformer och tonårsmorsor om vår rosige integrationsminister Erik Ullenhags misslyckade etableringsreform. Ja, alltså Ullenhag ansåg inte att reformen var misslyckad, men han var synnerligen missnöjd gällande en punkt och det var att det tog en kvart-tjugo minuter för de "nyanlända" att få tag i en bostad och det var alldeles för lång tid. Ministern klargjorde i bestämda ordalag att det fanns hundratusentals lediga bostäder, att de räckte till alla, och att de omedelbart skulle plockas fram.

Integrationsminister Erik Ullenhag låter meddela i ett pressmeddelande att reformen är till hans stora belåtenhet i alla avseenden utom på en punkt - att det är förenat med vissa dröjsmål för kommunerna att servera bostäder till dem som skall etableras. Något som en bister Ullenhag klargör att han inte accepterar och kommer att lösa genom att ta fram det tunga artilleriet. Att det saknas hundratusentals bostäder i landet reflekterar han inte ens över, men det är högst plausibelt att han inte känner till det. 

Ett par veckor senare hade så Erik Ullenhag snickrat ihop ett arbetspaket som skulle lösa "knuten" med för lång väntetid på bostäder. I inlägget Ullenhags bostadsartilleri redogör jag för integrationsministerns plötsliga inflytande över den svenska bostadsmarknaden.

Den "knuten" skulle dock lösas med hjälp av tungt artilleri med rätt att trycka tummen i ögat (eller värre) på länsstyrelserna, vilka i sin tur förmodas sparka kommunerna i ändan och förmå dem att vräka lite "vitt" patrask som tarvligt nog bebor hyresrätter i kommunerna. Länsstyrelserna kan ju nämligen göra det i och med att de är tillsynsmyndigheter för kommunerna, något som f.ö. ytterst få känner till - i regel inte ens länsstyrelserna eller kommunerna själva.

I september 2012 kom så SKL:s utredning och sammanställning av åtgärder för att utan dröjsmål ordna fram bostäder åt s.k. "nyanlända", något jag tar upp i blogginlägget Apropå SKL:s varning . . . Mellan mars och september hade dock en hel del förbättringar hunnit hända gällande "nyanländas" besvärliga bostadssituation. Man "löste" problemet genom att helt enkelt ta till den metod jag varnat för i de tidigare inläggen: att vräka trogna hyresgäster och att kasta ut åldringar från sjuk- och ålderdomshem. Jag varnade även för att privat egendom kan komma att konfiskeras av staten för att inhysa "nyanlända":

Du som äger fritidsbostad/sommarstuga känner naturligtvis inte till att din privata egendom när som helst kan konfiskeras av staten i syfte att hysa invandrare och flyktingar, men så är det. I Statens Offentliga Utredning, SOU 1993:89 finns riktlinjer för hur Sverige skall hantera höga inflöden av asylsökande och invandrare. SOU:n kom till efter asylröran 1991-1992 när Sverige höll på att drunkna av flyktingar från Bosnienkriget, och med tanke på att inflödet nu är extremt i jämförelse med den då horribla anstormningen av bosnier så vet vi vad klockan är slagen.

Sverigedemokraterna i Laholm reagerade på den händelse som utspelats i Grums och lade en motion i fullmäktige:

I en motion till kommunfullmäktige yrkar Gejbert Strömdahl och Rikard Vesterlund (SD) att fullmäktige ska ge kommunstyrelsen i uppdrag att fatta beslut om att inga boende i det  kommunala bostadsbeståndet ska avhysas för att ge plats för flyktingar och ensamkommande barn.
I motionen anförs som bakgrund att det i några kommuner har inträffat att hyresgäster i det kommunala bostadsbeståndet blivit vräkta för att ge plats åt flyktingbarn.

Jag har också med jämna mellanrum kommenterat att Ullenhags uppdrag till länsstyrelserna var ett "luftuppdrag", d.v.s. det syftade enbart till att skapa incitament för att snabbt frånta kommunpolitikerna makten över plan- och byggprocessen och att avskaffa hyresregleringen.

Naturligtvis fungerade Erik Ullenhags bostadsalarm som avsett. Helt plötsligt, i princip över en natt, hade vi i Sverige en akut bostadsbrist. Politiker, media, näringsliv, myndigheter, IMF, ECB, EU m.fl. gick igång på alla cylindrar och började formligen kasta konfetti med krav, rapporter, utredningar, och sammanställningar som beskriver Sveriges havererade bostadspolitik och hyresreglering.

I gårdagens debattartikel Hitta bostad i Bryssel argumenterar den pensionerade nationalekonomen Bertil Lindström för ett avskaffande av den svenska hyresregleringen genom att jämföra tillgången på bostäder i Sverige med tillgången i "centralt läge" (typ Solna, Sundbyberg) i Bryssel. Lindström hade sökt efter lediga hyresrätter via bostadssajten Immoweb.be  (sökkriterier i debattartikeln) och kommit fram till att det fanns hela 63 lediga hyresrätter som motsvarade sökkriterierna. Detta skall enligt Lindström tolkas som att Bryssels avreglerade bostadsmarknad kan stå som modell för en ny, svensk bostadspolitik.

Den 30 december 2013 gjorde jag följande experiment på belgiska Immoweb.be: Jag sökte lediga hyreslägenheter (förstahandskontrakt) i Bryssels postkodsområde 1000 (mycket centralt), månadshyra 400–500 euro, 1–3 rum, 20–125 kvadratmeters lägenhetsyta, icke möblerat och i gott skick. Resultat: Hänvisning till 63 annonser.

Jag roade mig under gårdagen med att upprepa Bengt Lindströms undersökning, givetvis med samma sökkriterier, men med ett mer närgånget och granskande perspektiv än Lindström. Jag vet nämligen att det är av nöden när en jämförelse mellan svenskt och utländskt bostadsbestånd skall göras.

Häng med så tar vi en titt på några bilder från de makalösa bostäder "i gott skick" vi kan hitta till "marknadsanpassade hyror".


"Köket" i en 75 kvm lägenhet som kostar 650€ + 150€ = 7106 SEK / månad. 
Notera särskilt den kitschiga bänkbelysningen som består av vad man kan kalla för en svensk elektrikers mardröm. Okej, den fräsiga, utanpåliggande vattenledningen förtjänar väl också en kommentar...

"Kök" i ett hörn av vardagsrummet i en 75 kvm lägenhet som kostar 700€ + 35€ = 6500 SEK i månaden. Det väggfasta, enbenta matbordet är väl en pikant detalj, eller?


Resten av "kombiutrymmet" enligt bilden ovan. 
 

Vi tar en bostadsrätt också när jag ändå är i farten. Bilderna nedan visar en lägenhet på 70 kvadrat till det facila priset av 125 000 € = 1 110 313 sek.

Bostaden marknadsförs som "Vacker lägenhet på bottenvåningen i en vacker byggnad längs kanalen. Idealisk för privatpersoner.".

Detta skall föreställa den "vackra lägenhetens" badrum . . .

Notera den charmiga plåtjalusin som är neddragen utanför fönstret.

"I gott skick" . . .
And that´s it, folks. För 1,1 millar så får man varken badrum eller kök.



Fasad med entré. Och här får du förklaringen till plåtjalusin. Det är lägenhetens fönster bakom jalusierna.


Strålande utsikt över "kanalen" = hårt trafikerad, fyrfilig genomfartsled.

Som sagt, skall vi tala om en avreglering av hyresmarknaden så bör vi i förnuftets namn också tala något om de skillnader i standard som råder. Vi svenskar är vana vid, om än inte hög standard, så åtminstone en godtagbar. Det vi ser ovan är inte godtagbart enligt svenska mått mätt, och definitivt inte till de hyrorna och priserna.

Jag har inga problem med att man ser över regleringen av bostads- och hyresmarknaden, det är absolut nödvändigt, men vis av skadorna från tidigare fort-och-fel-avregleringar så är jag böjd att hålla med Stefan Ingves om att en bostadskommission bör tillsättas. Vi kan inte låta finansnekrosens psykopater ta över den här marknaden också.

Att det sedan vore klädsamt om Stefan Ingves tog bladet från munnen och förklarade för svenska folket, inkluderat politikerna, varför han är så stressad över skuldsättningen är förstås en helt annan fråga. Närmare bestämt en lojalitetsfråga.



DN: Ingves kritisk till svenskars bolån
DN: Attefall: kommunerna kan få krav på att det byggs bostäder
Arbetet: LO-kritik mot riksbankschefen
YLE: Ingves varnar för för farligt stora bolån
SvD: Avregleringar har kostat miljarder
DN:  Avregleringarna har kostat staten miljarder 


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar