fredag 22 februari 2013

Global skuldkris

Makroekonomiska studier parallellt med historiska studier i ekonomi, politik och religion är sannerligen mödosamma och tar tid. Dock inträffar ett och annat intressant avbrott i och med att jag av och till söker mig utanför litteraturens och kalkylbladens värld och valsar iväg till vår tids Jesus - Internet. Nätet erbjuder, förutom excellenta utrikes nyhetsmedier, mängder av matnyttig information* av olika slag som kan få allt från regeringar till världssamfund att "go bananas". Eller rent av gå omkull.

Eftersom jag vill behålla mitt förstånd, slippa mental degenerering, samt hålla bibehålla koncentrationsförmågan har jag helt avstått från all sörjig svensk nyhetsmedia. Även om min konsumtion av dylik i vanliga fall är mycket måttlig, rent av låg, är det tvunget att helt dra ned mörkläggningsgardinen och enbart inmundiga nyheter av professionell, intelligent, djuplodande, åsiktsbefriad och orädd karaktär - alltså utrikes nyhetsmedia.

En översiktlig snabbtitt på dagens svenska nyhetsrubriker ger vid handen att allt är ungefär som vanligt. Ullenhag gullar om romsk inkludering (good luck...) samt rasar över id-kontroller av sina älskade berikare. Skolmästare Björklund pratar skolplikt och förlängd utbildning för "nyanlända", Ask pratar ungdomskriminalitet, Framtidskommissionen pratar kulturella uutmaaningar och mötesplatser, snillet Löfven vill dela ut flyktingbonusar och Försäkringskassan skall utreda psykiatriska diagnoser. Vad det senare anbelangar så är det definitivt inte bara i Sverige depressionerna ökar och det är verkligen inget konstigt. Det är flera år sedan europeiska arbetsmiljöbyråns förre boss, Jukka Takala, påpekade att det är Europas största arbetsmiljöproblem, men att ingen ville höra på det örat. Dock har man i Storbritannien tvingats höra på det örat, då antalet depressiva, maniska och stressade parlamentariker hela tiden ökar. De har t.o.m. fått en egen klinik i Westminster eftersom de blir diskriminerade av sina distriktsläkare.

Well, den mest underhållande nyheten var i alla fall att ekonomikommissionär Olli Rehn talar om "återhämtning" genom ökad export, inhemska investeringar och ökad privatkonsumtion inom en klart överskådlig framtid. In your dreams, Rehn, säger jag. Efter en lång fimbulvinter kommer Ragnarök.

Vi tar och tittar på en tabell av Haver Analytics/Morgan Stanley Research, över totala skulder i 6 av de 11 G10-länderna samt EU + ett par övriga länder, och tabellen publicerades den 26 december 2011. Siffrorna är i och för sig gamla i sammanhang som dessa, men de var åtminstone tillämpliga vid publiceringen och Världsbanken stödde sig på och refererade till dem vid en global konferens i USA i september 2012. Det som inte finns med i tabellen är a) den triljard €uro som ECB lånade ut ovillkorat till de europeiska partybankerna och b) de utestående derivaten för 1,2 kvadriljoner USD. Notera att det är det som man känner till inte ingår i totalen.


COUNTRY SUMMARY STATISTICS (G10+)




Det som ingår i decilerna är skuldsättningen i hushållstatbank och finansinstitut/-bolag samt företag. Tabellen visar att Sveriges totala skuld i december 2011 uppgår till ca 470% av BNP, vilket är fullkomligt häpnadsväckande siffror - som ingen i Sverige talar om. Om något nämns angående skuldsättning i svensk media så gäller det framför allt USA och Grekland, därutöver kan något litet nämnas om Irland, Kina, Spanien och möjligen Frankrike.

En uppdatering av dessa siffror skulle vara oerhört intressant att få ta del av, men lustigt nog (öhm...) är det inga centralbankschefer eller ministrar som vill tala om detta. Stefan Ingves ständiga kommentar angående den svenska skuldsättningen är kort, enkel, klar och svensk: "den är hög". Anders Borg pratar vanligen persilja, men numera helst inte alls, och Olli Rehns uttalande signalerar att han tycks gå på någon form av steroider.

Här har du fått en glimt av den globala skuldkrisen som orsakar upplopp, bränder, självmord, tragedier, svält, en oanad fattigdom och snart regelrätta krig. År 2012 låg levnadsstandarden för en vanlig svenssonfamilj, ett medelinkomsthushåll alltså, i USA på 1997 års nivå, och i Storbritannien på 2003 års nivå. Grekland sände i förra veckan en formell begäran till FN om ett humanitärt ingripande då alla humanitära insatser på nationell nivå redan satts in, och inte räcker till. Men om detta talar inte Sverige.

Och till er som tror att den s.k. krisen är över säger jag som jag sagt förut: you ain't seen nothing yet.

Observera att kunskap och information inte är samma sak!

SvD 2 SR 2 3 4 5 6


söndag 10 februari 2013

Medialt lull-lull

- Stora bilder - lite text!

Mmm, så lät det i redaktionsvärlden redan för tjugo år sedan, och det är något som i väl valda ordalag kommenteras av Mats Svegfors i dagens DN. I debattartikeln Kvalitetsjournalistiken på snabb reträtt i Sverige går han hårt åt kommersialiseringen av media och dess erosion av den s.k. journalistiken. Svegfors kritiserar bland annat det kraftigt minskade textinnehållet i dagspressen, bristen på s.k. kvalitetsjournalistik och att form tagit över istället för innehåll. Sent påkommet kan man tycka, men med tanke på Svegfors bakgrund är det inte märkligt att han inte fått upp farten förrän nu.

Mats Svegfors hävdar, något oklart vad/vem han menar, att "Efterfrågan på kritisk, självständig journalistik avtar i snabb takt.". Jag förutsätter att Svegfors menar att mediekonglomeraten inte efterfrågar intelligenta, vuxna, självständigt och kritiskt tänkande journalister som dessutom kan skriva. För nog fan efterfrågar vi läsare just den sortens alltmer obefintliga journalistik, alltså riktig journalistik, i samtliga medietyper. Den s.k. journalistik som presenteras i svensk media är efterbliven, barnslig, okunnig, obildad och gravt pinsam. Förutom att hata så ägnar sig framför allt kvällspressens skribenter åt att skriva skit om varandra, kräkas på läsarna, hälla ut sina högst personliga problem i spalterna, fylla upp med lite ångest och manier, att klämma in något om sina sexliv, sina barn och fan och hans mormor. Ledare kan allt som oftast förväxlas med en blogg full av tyckanden, skriven av en förvirrad tonåring. Som dessutom vet bäst och kan allt. Men skribenternas privatisering, ockupation, av medieutrymmet nämner inte Svegfors med en stavelse; kvalitet är för honom detsamma som antal tangentnedslag.

Att formen, ursäkta - designen - tagit över på bekostnad av innehållet har inte bara en förklaring utan flera, men i takt med att upplagorna successivt har sjunkit de senaste åren har desperata omgörningar, ursäkta - redesign - setts som rena rama mirakelkurerna. Det mixtras med färgplattor, typsnitt, rubriker, bilder, kantlinjer - kort sagt grafik, och det är medias irrationella, men ständigt återkommande lösning på problemen. Man målar om, hänger upp en massa lull-lull, lägger på krusiduller, klämmer in rörliga bilder och häftiga grejer. Läsarna skall aktiveras, göra saker, roas, ungefär som dagisbarn eller överaktiva hundvalpar...

Nå, att medias ständiga omgörningar inte uppnår avsedd effekt är allom givet. Läsarnas höggradiga irritation, missnöje med och direkta avsky för pk-media har aldrig varit så massiv som i dag. Det vet alla som hör till kategorin nyhetstörstande konsumenter. Dit hör dock inte Mats Svegfors, och häpnadsväckande nog har han inte lyckats addera ett och ett och få det till två.

- Läsarna protesterar inte särskilt högljutt. Får de välja mellan reportage om bostadsrätter i Stockholms innerstad och nyhetsartiklar om sociala problem i Rosengård i Malmö tolererar de rätt väl att läsa om sina drömhem. 

Är Mats Svegfors i total avsaknad av insikt, eller gör han sig dum? Eller dumgör han rent av läsarna?
Var och till vem menar Svegfors att läsarna skulle "protestera"? Till den högdragna mediekår som oavsett nyhetsönskemål avfärdar det hela med att det saknar allmänintresse? Till den självgoda mediekår som vid kritik avfärdar densamma med att man rapporterar om det nyhetskonsumenterna vill ha? In your dreams, Svegfors. Ingen lyssnar och därför har läsarna dragit.

Vill jag veta vad Ann-Charlotte Martéus på Expressen har för personlig uppfattning om sossarna eller SD, eller vill jag veta att Alex Schulman på Aftonbladet lider av paranoia och är rädd för sina grannar? Kanske vill jag veta vem som har bantat mest eller opererat brösten den här veckan? Eller vill jag möjligen läsa en ledare av Peter Wolodarski i DN där han häpet flåsande konstaterar att Sverige är en bananrepublik? Är jag särskilt intresserad av att få veta någonting alls om Åsa Linderborgs blodiga mardrömmar? Vill jag på Dalademokratens ledarplats läsa små gullefnuttiga kissekattbetraktelser av Göran Greider? Nej, nej, nej, nej, nej och nej.

Tack och lov för att det finns utrikes media, och tack och lov för att fria medier så smått har börjat växa upp i Sverige. Och du, glöm inte att det är de fria medierna som står för demokratin och öppenheten, så donera en slant till dem då och då.

Vad Mats Svegfors anbelangar så kan han krypa tillbaka under det redaktionsskrivbord där han tryckt de senaste trettio åren.


P.s. Bör tilläggas att Svenska Dagbladet är det enda medium som i dag kan jämföras med nyhetspress. SvD sköter sig riktigt bra, och särskrivningar slipper man också. D.s.

FT

fredag 8 februari 2013

Bidragsbomben tickar vidare...


 
Klicka på diagrammen så blir de större
 
ETABLERINGSERSÄTTNINGAR 
 
 
+
 
SOCIALBIDRAG/FÖRSÖRJNINGSSTÖD
 

 
+
 
UTBETALADE DAGERSÄTTNINGAR INKLUSIVE BOSTADSKOSTNADER FÖR ASYLSÖKANDE 2012 (preliminära siffror)
 
 
4 320 000 000
 
Fyra miljarder trehundratjugo miljoner kronor


måndag 4 februari 2013

Rikspapegojan Billström

Har ni noterat att framför allt allianspolitikerna mer och mer låter som nytillträdda, pösiga bolagsdirektörer? Allt som kommenteras, hur jävligt det än är, betecknas som en utmaning. Det enda ord som fattas är spännande. . . Men, FN:s globala kommunikationspolicy anger att när det är tvunget att nämna områdena asyl och invandring så är det numera ordet utmaning som gäller och inte problem. FN-rötans värsta kontroll- och övervakningsorgan, UNESCO, utfärdar globala kommunikationspolicys och -förordningar såväl för lärare och media som politiker, och i stort sett samtliga förordningar har med rasism, xenofobi, nationalism, diskriminering och rashat att göra. Naturligtvis.

Billström i Expressen:
- Mottagandet av asylsökande innebär en stor utmaning för kommunerna.

Kent Persson i SvD:
– Det är en av de frågor som människor ser som en utmaning och ser med oro på.

Och, kan man fråga sig, vad har föranlett Nya Liberaternas rikspapegoja Tobias Billström att prata partipolitik iklädd migrationsministerkostymen? Är det för att han vet att svensk enfaldsmedia genast rusar åstad och tapetserar allt tillgängligt utrymme med ren och skär desinformation - d.v.s. att det är regeringen, migrationsministern som vill sänka "volymerna" för asylinvandring (vad det nu är för ny hipp, kombimodell) och anhöriginvandringen. Tja, om Billströms asylinvandring är samma sak som asylsökande så förstår jag inte varför han har synpunkter på den. I fjol sökte 36 526 personer asyl i  Sverige, och 12 576 bifölls. Menar rikspapegojan att Sverige borde bevilja asyl till ännu färre personer, eller?

År 2011 beviljades 93 134 personer uppehållstillstånd i Sverige, vilket motsvarar hela Halmstads kommun (93 023). År 2012 beviljades 111 090 personer uppehållstillstånd, och antalet motsvarar hela Lunds kommun (112 676). Det är fan i mig inte illa pinkat. Inte heller skall vi glömma alla som vistas här illegalt, alla som väntar på beslut (1 300 bara här i kommunen) och alla som dagligen väller in.

Nåväl, papegojan Billström kan pladdra på, det är inte regeringens politik det handlar om, utan Nya Liberaternas partipolitiska propagandasörja 2014 som skall stoppas i halsen på alla lättlurade, pengakåta Avdragsjudas.

Vänligen lägg tillbaka skynket över Billströms papegojbur så vi får tyst på eländet. Skall han nödvändigtvis prata så är det enbart regeringska som gäller. Partipolitiskan får han allt lov att knipa igen näbben om.

Och, förresten, vad fan är en asylinvandrare?

SvD 2 3 4 5 AB 2 3 DN FT 2 SR