lördag 14 december 2013

Pocherade medborgare

I mitt förra inlägg, Åsiktskontroll och politisk förföljelse, åskådliggjorde jag hur svensk media hycklar när det gäller vem som skall omfattas av de skendemokratiska, men ändock grundlagsfästa fri- och rättigheterna. Det var inte särdeles populärt hos vissa, men det var givetvis no news. Människor som sedan födseln långsamt småkokats till att bli lydiga medborgare ser och hör inte diskrepansen mellan den skendemokratiska retoriken och verkligheten. I totalitära socialiststater kör man regelmässigt med godtycke när det gäller demokrati, medborgerliga och mänskliga rättigheter. De pocherade medborgarna tror att demokrati innebär att fri- och rättigheter skall gälla enbart dem som tycker, tänker och gör "rätt".

I totalitära stater uppmuntras och belönas förföljelse, trakasserier, hot, våld, exkludering och demonisering av personer med "fel" åsikter, d.v.s. lagvidriga handlingar blir lagenliga beroende på vem som är utsatt. I en normal värld med människor som har en sund rättsuppfattning kallas detta fenomen för rättsröta. I Sverige är rättsröta regel - inte undantag - och den baseras på opinioner. Titta bara på Lars Vilks-affären och se hur media agerade såväl åklagare som domare och bödel.  

Se: Goddag yxskaft och en glass
      - Yo, Bengtsson! (inkl. länkar till 9 krönikor av Thomas Mattsson om yttrandefrihet...)
      Frustrerad konst eller kulturell frustration

Aftonbladets mästare i hatretorik, Åsa Linderborg, fräste rejält i samband med Vilks-affären, och medgav utan att generas att hon inte var tillfreds med att yttrandefrihet innebär två sidor av samma mynt:
Artikeln osar av hat och allra värst spyr Åsa Linderborg över att den demokratiska fri- och rättigheten - i form av yttrandefrihet - i praktiken är så illasinnat och djävligt konstruerad att den s.a.s. har två sidor av samma mynt. Och det gillar inte demokratofober, och särskilt inte de som tenderar att gömma sig bakom redaktionsskrivborden och spy ur sig hatretorik, ägna sig åt personliga vendettor och, givetvis, anklaga svenska folket för att vara det ena värre än det andra:
- Som princip är yttrandefriheten enkel: den ska vara allas eller ingens. I praktiken är den betydligt krångligare då den kräver att man försvarar även den vars åsikter man alls inte delar. Såsom förintelseförnekare och all möjlig skit.
            Åsa Linderborg i Forserum, samefobi, mediehat och ...Ullenhag  


Vad är problemet? Är du för demokrati så ser du inget som är krångligt med medborgerliga fri- och rättigheter för alla. Är du för demokrati så hatar du inte dem som inte delar din åsikt. Är du för demokrati så har du inget emot att fri- och rättigheter skall gälla för alla. Är du för demokrati så har du inga problem med att likhet inför lagen skall gälla.

Är du för demokrati så har du, liksom jag, problem med att allt för många har problem med att förstå att demokrati innebär att ta det onda med det goda.


Medborgerliga och politiska rättigheter
Åsiktsfrihet innebär rätt för varje individ att fritt och obegränsat ge uttryck för sina åsikter. I Sverige är varje medborgare gentemot staten, det allmänna, tillförsäkrad yttrandefrihet, informationsfrihet, mötesfrihet, demonstrationsfrihet, föreningsfrihet och religionsfrihet. Åsiktsfriheten är grundlagsskyddad genom bestämmelser i regeringsformen.
Varje medborgare är vidare skyddad gentemot staten, det allmänna, från att med tvång ge tillkänna sin åskådning i politiskt, religiöst, kulturellt eller annat liknande hänseende. Medborgaren är också skyddad mot att med tvång delta i sammankomst för opinionsbildning eller i demonstration eller annan meningsyttring eller att tillhöra politisk sammanslutning, trossamfund eller annan liknande sammanslutning.
Yttrandefrihet innebär frihet att i tal, skrift eller bild eller på annat sätt meddela upplysningar samt uttrycka tankar, åsikter och känslor. Såväl åsiktsfriheten som yttrandefriheten är rättigheter som varje demokratisk stat värnar om eftersom de är en grundförutsättning för demokratiska och politiska processer. Varje individ ska ha rätt till sin åsikt och ha rätt att uttrycka denna. Yttrandefriheten gäller gentemot det offentliga, dvs. staten, kommuner, myndigheter och andra offentliga organ. Yttrandefriheten är dock inte obegränsad utan den är reglerad genom ett antal tilläggslagstiftningar.
Rättigheterna omnämns i såväl internationella konventioner som i den svenska grundlagen. I internationella sammanhang sägs det ofta att ingen får utsättas för ingripande för sina åsikters skull. Varje individ har friheten att oberoende av territoriella gränser söka, ta emot och sprida uppgifter och idéer av alla slag, i tal, i skrift och i tryck, i konstnärlig form eller på annat sätt uttrycka sig.
FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna

Artikel 18 

Var och en har rätt till tankefrihet, samvetsfrihet och religionsfrihet.

Artikel 19
Var och en har rätt till åsiktsfrihet och yttrandefrihet. Denna rätt innefattar frihet att utan ingripande hysa åsikter samt söka, ta emot och sprida information och idéer med hjälp av alla uttrycksmedel och oberoende av gränser.

Så långt de grundlagsstadgade fri- och rättigheterna samt FN-stadgan. Vi tar en titt på vad allas vår Lisa "Bloggsörjan" Bjurwald, god tvåa på hat- och psykoslistan efter Åsa Linderborg, har att säga om medias övervakning, kartläggning och exponering av enskilda medborgare i Medievärlden:  

All heder åt Researchgruppen och Expressen som ställer politiker till svars för extrema och främlingsfientliga kommentarer yttrade under skydd av nätets anonymitet. För bara 15-20 år sedan hade dessa politikers verkliga åsikter troligtvis bara luftats i privata sammanhang och därmed aldrig nått väljarna. Nu har de som tänker rösta på SD nästa år fått ytterligare bevis för att de i så fall stöder ett parti med stor tolerans för – eller ja, efter alla avslöjanden år ut och år in kan man faktiskt säga att de till och med uppmuntrar – ren rasism. 

I det förra inlägget åskådliggjorde jag hur medias imbecilla måsflock flaxar och skränar om "individers okränkbara integritet" i digitala sammanhang, och hur de darrande av harm hävdar att "digital integritet" är "demokratins grundstenar". Men det resonemanget gäller alltså när FRA, NSA och GCHQ m.fl. snokar ända in i den mediala fjäderdräkten. Det går naturligtvis utomordentligt bra för media att tillämpa samma förfaringssätt som initialförkortningarna, med motiveringen att väljarna annars aldrig fått veta...

Men Expressens uthängning av privatpersoner är långt mer problematisk. Ska tidningar även hänga ut personer som är aktiva i chauvinistiska grupper på Facebook? Eller de som följer och retweetar vänsterextrema gruppers Twitterkonton? Var drar vi gränsen?

Bjurwalds resonemag här ovan är ett utomordentligt exempel på det jag tog upp om det mediala  tolkningsföreträdet, att i ett stycke agera åklagare, domare och bödel, samt det godtycke som präglar det maktarroganta mediemonopolet.  

Vilken är nästa kategori av människor som skall frånryckas rätten till digital integritet, för att smetas ut över webb- och tidningssidor?

Så, bästa läsare, nästa gång svensk media och svenska politiker oavsett färg, slår sig för bröstet och utgjuter sig över hur demokratiskt Sverige är i jämförelse med t.ex. Ryssland - ja, då bör du, om du vill vara hederlig mot dig själv, undersöka hur det faktiskt förhåller sig innan du hoppar ombord på medias opinionståg.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar