måndag 16 december 2013

Klonat mediahyckleri och avkodning

DEBATTKLIMAT SÖKES, ÅSIKTS- OCH PROPAGANDAMONOPOL UNDANBEDES

Okej, jag har gjort det igen - kollat in sidhuvudet på DN:s webbsida. Sist jag gjorde det såg jag en smaklös rubrik om Dresden-bombningarna som fick mig att stiga in i krönikan för att sedan gå loss på tangentbordet. I dag var det herr Peter Wolodarskis rubrik som fick mig att kliva in för inspektion av  ledarkolumnen.

Inspektionen gav vid handen att jag kunde sluta läsa efter det första korta stycket då det uttryckte tillräckligt med oklarheter och en och annan villfarelse:

- Utbudet av åsikter är större än någonsin, men likriktningen i medieklimatet ökar. Fler borde slå vakt om det stora, öppna torget. 

Stycket kan kommenteras enligt följande: Vilkas? Nja. Visa mig dit.

Jag vet inte vilkas åsikter Wolodarski egentligen syftar på med påståendet om utbudet. Men om han menar "vanligt folks" åsikter så är det ungefär samma utbud som det alltid varit, men åsikterna syns i och med att folk har en nyvunnen möjlighet att kommentera på fria medier, i utrikes media, blogga och, när det någon gång nådigt tillåts, även kommentera i mainstreammedia. Bara för ett fåtal år sedan fanns inte ett enda forum för svenskar att uttrycka några åsikter; det är med hjälp av vår tids Jesus - Internet - som svenskarna kunnat använda sig av, den kraftigt beskurna men ändock, yttrandefriheten.

Den ökande likriktning som Wolodarski nämner stämmer inte. Det mediala utbudet av åsikter är  likriktat - och inte bara likriktat, det är klonat. Dessutom innehåller de "fyra stora", DN, SvD, Exp, och AB exakt likadana nyheter då de undertrycker - alltså mörkar - exakt samma information. Den typiska svenska mörkläggningskonsten är anledningen till att svenskarna i ökande grad är nyhetsglobalister, d.v.s. vi söker oss till utrikes media som tillhandahåller åsikts-, propaganda- och värderingsfria, ocensurerade nyheter. Att nyheterna framförs av bildade, pålästa och kunniga människor som i hög grad behärskar såväl skriv- som intervjukonst gör definitivt inte saken sämre. Det är underbart med professionella nyhetsförmedlare, och jag är otroligt tacksam över att så många länder i världen sänder och skriver nyheter på engelska eller tyska. Ett stort och varmt tack för det.

Jag vet inte vilket stort och öppet torg Wolodarski går omkring och debatterar på, men att det behövs presslegitimation för att bli insläppt vet jag. Det finns nämligen inga öppna torg dit "vanligt folk" har tillträde för saklig debatt i Sverige. Det har aldrig funnits och kommer aldrig att finnas. Det finns inga andra forum för "vanligt folks" åsikter i Sverige än fria medier och bloggar på Internet. De få av media tillhandahållna, och välcensurerade fora som t.ex. SVT-debatt och den nu insomnade och nedsläckta sajten Newsmill, har varit omöjliga att debattera sakligt på eftersom man ständigt möts av känsloargument, nedsättande epitet och über-extrem, aggressiv och hotfull vänsterfundamentalism.

De som gormar mest om demokrati och påstår sig vara demokratiska är de facto de mest demokratofobiska. Förutom att vara slavar under sin egen konfirmeringsbias väljer demokratofoberna ensidigt att tolka och bemöta försök till seriös debatt, kritik och diskussion som fientlighet och hat. Man tar sig tolkningsföreträde i alla frågor, idkar självcensur, och kräver lagstiftning mot minsta detalj som går att definiera som "hat".
I en sann demokrati får man ta det onda med det goda, vilket hör till spelets regler. Somliga hatar det, formligen hatar att demokratin är dubbel, och de gör allt som står i deras makt att förbjuda, stoppa och reglera. Fungerar inte det så startar de "dirty wars", med smutskastning och förföljelse, hot och våld, mordbränning och skadegörelse, övervakning och kartläggning, trakasserier, uthängning i media med fackliga uteslutningar och uppsägningar som följd.

Jodå, de maktarroganta, självcentrerade medierna slår sig var och varannan dag för kolumnerna och säger sig värna om och stå upp för demokratin och yttrandefriheten. Men kom då ihåg att det inte är dig och dina fri- och rättigheter de värnar om, utan deras egna.

MEDIAL MAKTARROGANS

Jag tackar och bockar djupt för att SvD:s Fredrik Karén ställer upp som skolexempel för att illustrera vad jag ständigt kritiserar svensk media för, d.v.s. maktarrogans, tolkningsföreträde, hyckleri, hot, oprofessionalitet, smutskastning, hatretorik och, naturligtvis, trenden att hänga ut folk till allmän beskådan.

Och det är precis vad han gör i dag, Karlén. Han hänger ut Sverigedemokraternas stolpskott Kent Ekeroth i artikeln Vilket är ditt moraliska försvar, Kent Ekeroth? som en öppen respons på den faktura Ekeroth sänt till Karlén för publiceringen av de s.k. "järnrörsbilderna" i fjol. Kent Ekeroth har obestridligen upphovsrätten till bilderna och vill därför ha betalt för användningen av dem. Well, man må tycka vad man vill om Ekeroth och hans tillvägagångssätt, men i och med att han har upphovsrätten så har han rätt att kräva betalt för bilderna. Det är inte mycket att snacka om, men det gör han, Fredrik Karén:
Att upphovsrätten till bilderna är din är otvetydigt. Ändå kommer jag att bestrida din faktura. Mina skäl är till största delen moraliska.
Jag gör det eftersom jag känner en djup ovilja mot att du ska tjäna pengar på att du och dina vänner filmar när ni hotar era medmänniskor, muntligen och beväpnar er med järnrör. Det är motbjudande att kräva pengar för dessa bilder. I stället borde du be om ursäkt till dem som kom i er väg den här dagen.
Är det moraliskt försvarbart att folkvalda politiker i ett demokratiskt land tjänar pengar på att hota och förolämpa sina medmänniskor?

Huruvida det är "moraliskt försvarbart" eller inte att Kent Ekeroth fakturerar SvD har inte ett jota med saken att göra. Det är samma sak som om jag skulle bestrida en prenumerationsavgift på SvD med motiveringen att det inte är moraliskt försvarbart att de vill ha betalt för att de undertrycker (mörklägger) nyheter till förmån för publicering av veritabel smörja. SvD:s prenumerationsavdelning skulle skratta så de kissar på sig och cirkulera min motivering till hela redaktionen som dagens bästa flatskratt. Sedan skulle jag få ett inkasso i brevlådan.

Fredrik Karén kör med flertalet härskartekniker varav emotionell utpressning, med hjälp av moraliska och känslomässiga argument är den som genomsyrar responsen. Syftet är att svartmåla Kent Ekeroth som en girigbuk som profiterar på andras olycka. Det är helt okej att tycka att Ekeroth är det och att han gör det, men att hänga ut Ekeroth är ett exempel på hur Karén utnyttjar den maktassymmetri som media har fördel av. Karén vet att han kan stå oemotsagd och eventuella genmälen får ske på annat håll.

Jag tackar för att du ställde upp som exempel, herr Karén. Och nej, du får inte betalt.

DON´T SHIT WHERE YOU EAT . . . eller artikeln som försvann

I blogginlägget Åsiktskontroll och politisk förföljelse tog jag upp att Aftonbladets Göran Fröjdh skrivit en rätt svavelosande artikel om Expressens kartläggning och åsiktsregistrering av allmänheten.
Artikeln hade rubriken Expressen och våldsvänstern skapar eget åsiktsregister men den försvann fortare än en avlöning. Fria Tider hade tursamt nog arkiverat artikeln som Google-cache så att så många som möjligt skulle kunna avnjuta den.

Men varför försvann den kritiska artikeln? Ja, enligt min ringa uppfattning tror jag att någon erinrade Fröjdh om kollegan Åsa Linderborgs m.fl. korståg i fjol, Nu granskar vi skiten, mot det hon kallade för "hatsajter" och "järnrörssajter". Det korståg som gick ut på att i bästa Expressen-stil granska, kartlägga och hänga ut läsare av och kommentatorer på fria medier.

Aftonbladets Åsa Linderborgs korståg mot "hatsajterna"
och dess kommentatorer.
 
Expressens Karin Olsson var mycket ordrik i sin kritik av Aftonbladets "Nu granskar vi skiten". Några utdrag ur artikeln När skiten når fläkten:

Aftonbladet Kultur ska "Granska skiten". Med hjälp av två anonyma jurister synas extrema uttalanden i böcker och på sajter för att se var gränsen för lagen om hets mot folkgrupp går. Resultatet presenteras bland annat i en blogg, där juristerna redovisar sina bedömningar.
Men det är ett trist tecken i tiden att juridifieringen har nått ändå in på kultursidorna, den plats där polemiken och de goda argumenten ska föra samhälls- och kulturdebatten framåt. Aftonbladet famlar i stället efter lagboken för att sortera vilka åsikter som är acceptabla och vilka som är förkastliga. 
Juridifieringen av både politiken och debatten gör att allt fler problemställningar förskjuts från att vara en angelägenhet för den offentliga arenan till att bli en fråga om paragrafer. Det är en demokratisk förflyttning som diskuteras på tok för lite. Dessutom är lagen om hets mot folkgrupp luddig och bär på en rad problem.
Varför kämpar en kulturchef som kallar sig för "yttrandefrihetsfundamentalist" för att denna lag ska tillämpas oftare, och därmed faktiskt riskerar att bidra till en minskning av yttrandefriheten? En hårdare tillämpad lagstiftning skulle till exempel kunna slå hårt mot konstnärliga uttryck som tänjer och prövar gränserna.
Så snabbt kan det alltså gå från att "granska skiten", till rena rama inkvisitionen.

Expressens Karin Olsson är märkvärdigt tyst om Expressens nyligen genomförda "skitgranskning". Men hon kanske inte känner Matteus, killen som var med och skrev i Bibeln du vet, så hon kanske inte vet att hon går omkring med en stock i ögat:

Huru kommer det till, att du ser grandet i din broders öga, men icke bliver varse bjälken i ditt eget öga?
 (Matteus 7:3)


Aftonbladets korståg mot "hatsajterna" 2012
Aftonbladet: Nu granskar vi skiten
Aftonbladet: Ja, vi vill stoppa skiten
Aftonbladet: Järnrörssajternas hets mot folkgrupper får inte fortsätta
Expressen:    När skiten når fläkten
Journalisten: Expressens kulturchef ratar ”Granska skiten”


KOLUMNHYCKLERI

I dagens Aftonblad kritiserar Jan Helin DN:s Peter Wolodarski i kolumnen  Om yttrandefrihet, annonser och affärer angående att DN hade tagit in en annons för Arnstberg & Sandelins bok Invandring och mörkläggning. Ett par korta utdrag ur Jan Helins kolumndrapa:

Orsaken är helt enkelt att medier inte är – och inte ska vara – de som sätter gränserna för yttrandefriheten. Medier ska fritt efter ansvarig utgivares huvud verka inom ramen för yttrandefriheten som i sin tur regleras via demokratiskt beslutad lag. Den lagen bör vara så vid det bara går.
En mångfald av röster inom denna vida lags ramar stärker yttrandefriheten. Därför är det viktigt med flera medier som ger uttryck för olika värderingar i såväl vad de väljer att publicera som vad de väljer att inte publicera.

Kommentarer fullständigt överflödiga, eller hur?

Och slutligen har vi då SvD:s Sanna Rayman som i ledaren Expressen och Nietzsches monster antyder att hon snäser åt Expressen, men ändå inte tycks veta vilken fot hon skall stå på. Hon väljer att varken säga bu eller bä huruvida det är försvarbart att granska, kartlägga och hänga ut folk i media eller ej. Slugt - och fegt - väljer hon istället att rada upp exempel på när Expressen i artiklar undertryckt namnen på dömda förövare (hon glömde att lägga till att Expressen även pixlar bilderna), och utifrån det skall vi sedan dra egna slutsatser om vad hon egentligen vill ha sagt. Dock har hon inget sagt, och kan lugnt komma undan med det om hon skulle hamna i en sits där hon anklagas för att kasta sten i glashus.

Javisstja, det höll jag på att glömma bort... Jag är självfallet också kartlagd och uthängd av STASI-spionerna på Researchgruppen - mitt alias finns med på Avkodat/Research*. Jag får gratulera agenterna till att ha läst en hel del informativa faktainlägg, och hoppas att ni har lärt er något om ekonomi, samhälle, historia, utrikespolitik, kultur, FN, utbildningspolitik, globalisering, GMO och en hel del annat samhällsnyttigt. Ni är välkomna att fortsätta att (för)följa mina inlägg på de fria medierna både in- och utrikes. Inte gör det mig något.

Tidigare inlägg angående Expressens/Researchgruppens STASI-metoder
Åsiktskontroll och politisk förföljelse
Pocherade medborgare

Jyllandsposten: Hvorfor jeg takker nej til svenske journalister
Jyllandsposten: Journalistik på svensk

* Söktips från Zalgonenko: När du kommit in på Avkodat-sidan så klickar du på en av avatarerna med namn som ligger i raden, då dyker dennes data upp. Längst uppe till vänster finns en sökruta. Skriv det namn eller alias du använder så dyker du upp om du finns med.

Bildkälla: Aftonbladet

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar