lördag 13 april 2013

Europeiska spänningar...

I går släppte EU-kommissionen rapporten Industrial Relations in Europe 2012, i vilken man ängslas över att det råder spänning i den "europeiska sociala dialogen" mellan arbetsmarknadens parter, d.v.s. den trio som ständigt pippar runt med varandra, och alltid håller vad som borde vara den fjärde parten, alla som arbetar, utanför alla dialoger. Orsaken till spänningen anges vara krisen, och åt det påståendet kan man bara skratta då det helt saknar bäring. Men den är bra att ha, krisen, så att den gradvisa nedmonteringen som pågått de senaste 25 åren av gemensamma överenskommelser, regelverk och diverse avtal på arbetsmarknaden kan skyllas på något konkret. Något som kan ursäkta, försvara och förklara att de krävande element som utgör arbetsgivarparten ser de anställda som imbecilla slavar, förbrukningsartiklar, helt i avsaknad av människovärde.

Det är kommissionens ende kvarvarande socialist, sysselsättnings-, socialpolitik- och inkluderingskommissionären, Laszlo Andor, som har i uppdrag att uttrycka lite oro och bekymmer över den europeiska sociala spänning som råder mellan arbetsgivare, fack och regeringar - den pippande trion som alltid hoppat runt i sänghalmen med varandra. Men denne stackars lille blandkommissionär kan inget göra, förutom att uttrycka lite passande oro, enär han har European Round Tables* överbefälhavare i samlad tropp på motsatta sidan. Meningen är inte heller att Andor skall göra någonting, men det hör till god ton att försiktigt uttrycka en viss oro över försämrade arbetsvillkor, lönesänkningar och arbetsrelaterad ohälsa. Då kan överbefälhavarna visa sig tillmötesgående, vara duktiga pojkar, och med vederbörlig hjälp av media, sola sig i glansen. Detta löjliga spel för gallerierna är så gammalt, så uttjatat och så slitet. De okritiskt hyllade industri- och näringslivstopparna kan verkligen inte beskyllas för att vara särskilt innovativa; de har ständigt suttit i sitt bo som tjocka, sura, omättliga fågelungar med näbben på vid gavel och bara krävt mer, mer, mer, mer. Och naturligtvis har de alltid fått mer, och naturligtvis kräver de fortfarande mer.

Grejen är den att ingen kan ställa krav på det europeiska näringslivets överbefälhavare. De äger nämligen såväl tidigare som kommande kommissioner och unionens medborgare. D.v.s. de äger hela baletten så länge de tillåts göra det. Låter det komplicerat? Icke alls, det är precis så som du anat, kanske trott eller rent av känt till att det förhåller sig.

Här nedan kan du se en nyproducerad must see-dokumentär om det ruttna EU, som jag väntat på sedan i höstas. Ett EU som styrs av 15 000 lobbyister* och European Round Tables överbefälhavare. I dokumentären får du bland annat också svaret på evighetsfrågan om varför kvinnor fortfarande är utestängda från Grabbarna Grus arena.

Var så goda: The Brussels Business, Who runs the European Union.



Källa: YouTube

* European Round Table of industrialists är Europas rätta regering. Se även Storspindeln
* De kallar även sina lobbyorganisationer för tankesmedjor.

FN: Global Policy Forum
Global Enterprise Project

SvD 2 3 AB 2 3 SR AB

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar