söndag 10 februari 2013

Medialt lull-lull

- Stora bilder - lite text!

Mmm, så lät det i redaktionsvärlden redan för tjugo år sedan, och det är något som i väl valda ordalag kommenteras av Mats Svegfors i dagens DN. I debattartikeln Kvalitetsjournalistiken på snabb reträtt i Sverige går han hårt åt kommersialiseringen av media och dess erosion av den s.k. journalistiken. Svegfors kritiserar bland annat det kraftigt minskade textinnehållet i dagspressen, bristen på s.k. kvalitetsjournalistik och att form tagit över istället för innehåll. Sent påkommet kan man tycka, men med tanke på Svegfors bakgrund är det inte märkligt att han inte fått upp farten förrän nu.

Mats Svegfors hävdar, något oklart vad/vem han menar, att "Efterfrågan på kritisk, självständig journalistik avtar i snabb takt.". Jag förutsätter att Svegfors menar att mediekonglomeraten inte efterfrågar intelligenta, vuxna, självständigt och kritiskt tänkande journalister som dessutom kan skriva. För nog fan efterfrågar vi läsare just den sortens alltmer obefintliga journalistik, alltså riktig journalistik, i samtliga medietyper. Den s.k. journalistik som presenteras i svensk media är efterbliven, barnslig, okunnig, obildad och gravt pinsam. Förutom att hata så ägnar sig framför allt kvällspressens skribenter åt att skriva skit om varandra, kräkas på läsarna, hälla ut sina högst personliga problem i spalterna, fylla upp med lite ångest och manier, att klämma in något om sina sexliv, sina barn och fan och hans mormor. Ledare kan allt som oftast förväxlas med en blogg full av tyckanden, skriven av en förvirrad tonåring. Som dessutom vet bäst och kan allt. Men skribenternas privatisering, ockupation, av medieutrymmet nämner inte Svegfors med en stavelse; kvalitet är för honom detsamma som antal tangentnedslag.

Att formen, ursäkta - designen - tagit över på bekostnad av innehållet har inte bara en förklaring utan flera, men i takt med att upplagorna successivt har sjunkit de senaste åren har desperata omgörningar, ursäkta - redesign - setts som rena rama mirakelkurerna. Det mixtras med färgplattor, typsnitt, rubriker, bilder, kantlinjer - kort sagt grafik, och det är medias irrationella, men ständigt återkommande lösning på problemen. Man målar om, hänger upp en massa lull-lull, lägger på krusiduller, klämmer in rörliga bilder och häftiga grejer. Läsarna skall aktiveras, göra saker, roas, ungefär som dagisbarn eller överaktiva hundvalpar...

Nå, att medias ständiga omgörningar inte uppnår avsedd effekt är allom givet. Läsarnas höggradiga irritation, missnöje med och direkta avsky för pk-media har aldrig varit så massiv som i dag. Det vet alla som hör till kategorin nyhetstörstande konsumenter. Dit hör dock inte Mats Svegfors, och häpnadsväckande nog har han inte lyckats addera ett och ett och få det till två.

- Läsarna protesterar inte särskilt högljutt. Får de välja mellan reportage om bostadsrätter i Stockholms innerstad och nyhetsartiklar om sociala problem i Rosengård i Malmö tolererar de rätt väl att läsa om sina drömhem. 

Är Mats Svegfors i total avsaknad av insikt, eller gör han sig dum? Eller dumgör han rent av läsarna?
Var och till vem menar Svegfors att läsarna skulle "protestera"? Till den högdragna mediekår som oavsett nyhetsönskemål avfärdar det hela med att det saknar allmänintresse? Till den självgoda mediekår som vid kritik avfärdar densamma med att man rapporterar om det nyhetskonsumenterna vill ha? In your dreams, Svegfors. Ingen lyssnar och därför har läsarna dragit.

Vill jag veta vad Ann-Charlotte Martéus på Expressen har för personlig uppfattning om sossarna eller SD, eller vill jag veta att Alex Schulman på Aftonbladet lider av paranoia och är rädd för sina grannar? Kanske vill jag veta vem som har bantat mest eller opererat brösten den här veckan? Eller vill jag möjligen läsa en ledare av Peter Wolodarski i DN där han häpet flåsande konstaterar att Sverige är en bananrepublik? Är jag särskilt intresserad av att få veta någonting alls om Åsa Linderborgs blodiga mardrömmar? Vill jag på Dalademokratens ledarplats läsa små gullefnuttiga kissekattbetraktelser av Göran Greider? Nej, nej, nej, nej, nej och nej.

Tack och lov för att det finns utrikes media, och tack och lov för att fria medier så smått har börjat växa upp i Sverige. Och du, glöm inte att det är de fria medierna som står för demokratin och öppenheten, så donera en slant till dem då och då.

Vad Mats Svegfors anbelangar så kan han krypa tillbaka under det redaktionsskrivbord där han tryckt de senaste trettio åren.


P.s. Bör tilläggas att Svenska Dagbladet är det enda medium som i dag kan jämföras med nyhetspress. SvD sköter sig riktigt bra, och särskrivningar slipper man också. D.s.

FT

1 kommentar: