lördag 30 juni 2012

50 miljoner jobb och en skuldkris

I tisdags kväll, eller rättare sagt natt, kom ett pressmeddelande från EU-kommissionens fögderi för inrikes frågor. D.v.s. det enfrågedepartement som Cecilia Malmström regerar över. Pressmeddelandet bestod av det tal som madame Malmström avhållit vid invigningen av det europeiska Migrationsforskningscentret  (MPC) i Italien och bestod av samma slitna, ihåliga fraser som vanligt: Europa behöver många gånger fler invandrare än i dag. Arbetskraftsbristen är, enligt Malmström, fullständigt k a t a s t r o f a l, och år 2020 kommer det att fattas minst två miljoner läkare och övrig kvalificerad sjukvårdspersonal i Europa. Vi skall tacka och med öppna armar ta emot alla dem som flyr undan krig, tortyr och förföljelse och ge dem skydd och asyl i Europa. Alla behövs och är välkomna. I övrigt gick talet ut på att prisa invandringen som en oerhörd tillgång och absolut nödvändighet för tillväxt, nytänkande, samt ekonomisk och kulturell framgång, och kontentan var, som vanligt, att det enbart finns fördelar med invandring.

I går morse presenterades som grädde på moset Migrationspartiets och regeringens överenskommelse om att de arma svenskarna skall belastas med ytterligare utgifter för migrationsindustrin. De som håller sig undan lagens långa arm, illegala invandrare och kriminella alltså, skall belönas med sjuk- och tandvård, mödravård, mediciner, hälsoundersökningar samt skolgång. Ett minimikrav för att uppfylla de elastiska, stadigt expanderande s.k. mänskliga rättigheterna - vilka är exklusivt reserverade enbart för tredje världens medborgare. Vi kunde också höra Göran Hägglund (kd) uttrycka genans över att FN:s observatörer kritiserat Sverige för att inte leva upp till vad FN anser vara en "lägsta godtagbar nivå", gällande lukrativa belöningar till illegala invandrare och kriminella.

FN:s förre generalsekreterare, Kofi Annan, har besökt EU:s olika organ vid åtskilliga tillfällen - och gör så fortfarande - i syfte att kritisera och skälla på att Europa tar emot för få flyktingar, gör för lite gällande integration av nyanlända samt att majoritetsbefolkningen skall anpassa sig till migranterna. Annan har för övrigt aldrig missat ett tillfälle att brassa på dels med hur lönsamt det är på alla sätt med invandring och dels att det åldrande (what else...) Europa går under utan invandrare.

Vad säger då FN, egentligen? Well, förutom att man konstaterat att 50 miljoner jobb har gått förlorade sedan finanskrisens inträde år 2008, är det lite olika beroende på vilket av de svåråtkomliga "organ" man lyckas komma åt information från. FN (och EU) är ytterst intrikat uppbyggt och skall givet så vara då transparensen och sikten in i det allra heligaste måste vara noll och helst mindre. Men, som alla täta organisationer så vet inte alltid den ena handen vad de andra händerna gör, så ett och annat läcker självfallet ut. Det senaste dokumentet jag fördjupat mig i kommer från United Nations Conference on Trade and Development (UNCTAD) och i den handlingen står väldigt mycket intressant information.

De senaste femtio åren har 214 miljoner människor migrerat och av dessa 214 miljoner är över åttiofem procent (85%) ekonomiska migranter, dessutom i stadigt ökande, och resterande tjugo till tjugofem procent (20-25%) är vad som enligt FN betecknas som flyktingar. De stora strömmarna av ekonomiska migranter kan enligt UNCTAD bl.a. leda till "social friktion" i mottagarländerna, framför allt under perioder av arbetslöshet, och man påpekar även att mottagarländerna kontinuerligt måste övervaka och justera sina föreskrifter och regelverk i syfte att hålla efter den illegala invandringen.

Angående den (skuld)kris som drabbat världen noterar UNCTAD att arbetslösheten ökar bland migranterna, trots att de accepterar avsevärt lägre löner och utför mindre kvalificerade jobb än majoritetsbefolkningen. Inflödet av cash från migranterna till hemländerna har sjunkit med cirka sju procent (7%) vilket ger en signal om att antalet arbetstillfällen minskar globalt. För att minska belastningen på redan tyngda mottagarländer dristar sig FN till att ge rekommendationen att "hjälpa på plats"*, d.v.s. att investera i och skapa arbetstillfällen och tillväxt i avsändarländerna. Det skulle, enligt FN, få betydligt färre människor att söka efter grönare gräs någon annanstans samt att redan migrerade återvänder hem. Man rekommenderar också att mottagarländerna öppnar dörrarna för temporär arbetskraftsinvandring då det per automatik skulle leda till att migranterna måste återvända och reintegreras till nytta för sina hemländer.

Ytterligare en intressant handling jag djupgranskat kommer från FN-organet ILO - som f.ö. helt nyligen nobbade den rabiata Mona Sahlin som ny generalsekreterare. Ett tydligt utslag av sans och vett från ILO, om man frågar mig.

Enligt ILO står återhämtningen gällande tillväxten i synnerligen stark kontrast till den ökande arbetslösheten. Motsvarande återhämtning har inte avspeglats alls gällande antalet arbetstillfällen/ anställningar, utan tvärtom. Den globala arbetslösheten ligger nu på ungefär 203 miljoner, varav 24,7 miljoner i EU-27 (10,3%)*. Av dessa är 5,5 miljoner (22,4%) under 25 år. Den absolut största ökningen av arbetslösheten återfinns i de utvecklade ekonomierna och i europeiska unionen där arbetslösheten stiger. Dessa regioner, som omfattar ynka 15% av den globala arbetskraften, stod för 55% av ökningen av den totala arbetslösheten mellan 2007 och 2010 och fortsätter så.

50 miljoner jobb måste skapas årligen t.o.m. år 2015 för att reducera den globala arbetslösheten till samma nivåer som före krisen. G20-länderna, där Sverige ingår via EU, måste skapa 21 miljoner jobb i år, 2012, för att komma upp i samma nivåer som före krisen. Det innebär dock inte att det är 21 miljoner jobb som har försvunnit under den här perioden, utan på grund av den extrema invandringen, som spätt på den redan existerande arbetslösheten, måste det alltså skapas den mängden jobb för att den andel av befolkningen som är anställd skall hamna på samma nivå som före krisen.

Massinvandringen är den enskilt största faktor som bidragit till att de utvecklade länderna, inkl. EU, haft den snabbaste och största ökningen av arbetslösheten. De utvecklade ekonomierna har en så extremt snabb och hög tillväxt av befolkningen i arbetsför ålder, i kombination med utebliven jobbtillväxt, att det är helt omöjligt att absorbera den arbetslösa befolkningsmassan. Nord- och mellanafrikas arbetslöshet har minskat, medan Asien återhämtat sig mycket väl både gällande ekonomisk tillväxt och arbetstillfällen. Naturliga effekter av att befolkningen i de afrikanska länderna minskar och arbetstillfällen från de utvecklade länderna flyttar till Asien.

År 2011 registrerades 441 300 asylsökande* i 44 av världens industriländer, en ökning med 20% jämfört med 2010. EU-27 tog emot 227 400 asylansökningar 2011, en ökning med 15% jämfört med 2010. EU-27 tog emot 85% av det totala antalet asylansökningar (327 200, +19%) till Europas 38 länder. I södra EU-27 ökade asylansökningarna med 87% i 8 av länderna, däribland Malta och Italien, jämfört med 2010. Afghanistan toppar listan som största leverantör av migranter både 2010 och 2011.

Well well, för varje handling finns en motsatt reaktion. Farbror Newtons lag är i sanning oomkullrunkelig.

* Europas näringsliv har, som vi vet, tolkat detta på sitt eget vis vilket lett och leder till att man lägger ned verksamheter för att flytta dem, samt att man flyttar arbetstillfällen till utvecklingsländerna i syfte att tjäna ännu mer pengar.

* Eurostat april 2012.

* Observera att det är skillnad på asylsökande, invandrare och illegala invandrare. För uppgifter om antalet asylsökande, invandrare m.fl. se under fliken Du betalar.

DN 2 3 4 5 6 7 8 SvD 2 3 AB 2 DA 2 4 5 6 7 8 9 DN FT 2 SR 2 3 SvD 2 AB 2

onsdag 27 juni 2012

Monetär mardröm á la Merkel

Jag noterade i dagens Expressen att Stefan Löfven (s) är vid liv, för övrigt på studiebesök i USA, och nu tycks ha klarat av kurs 1 A i grundläggande finanshistoria. I artikeln Så skall bankerna räddas  uttalar sig Löfven om det orimliga i att den finansiella sektorn hänger sig åt så huvudlösa spekulationer att industrin riskerar att drabbas av total kollaps och braka rätt i backen. Som "lösning" på problemet presenteras i vanlig ordning att man måste "se över" vad som kan göras för att "stärka" banksektorn, göra den mer "stabil".

Han har rätt Löfven, men det är alldeles åt helvete för sent att komma med det nu, när bankernas orgier sedan bra länge lämnat och lämnar sina obehagliga visitkort mest överallt. Det pågår, som vi alla vet, en Merkelsk mardröm som i korthet går ut på att återupprepa de misstag som begicks i samband med 1929 års finanskrasch med efterföljande världsdepression. Då, som nu, handlade det om en privat finanskris som övergick till att bli en offentlig skuldkris, och Merkel kör samma taktik nu som man gjorde 1929, med ett undantag: den här gången skall bankerna räddas från att gå omkull. Därav ett ymnighetshorn som saknar motstycke i den grekiska mytologin, och får det svenska riksbanksemblemet att te sig som ett perverst skämt.

Sedan i december 2011 har Europeiska centralbanken (ECB) lånat ut den svindlande summan av, håll i er mina vänner, ettusen miljarder euro (Spaniens 100 mde ej medräknade) till privata banker i Europa. Beloppet är så orimligt att det inte går att föreställa sig, och summan ter sig än mer perifer när den anges i euro. För att få ett hum om hur mycket ettusen miljarder euro är i svenska kronor fick jag ägna icke försumbar tid på att leta mig fram till en valutaomräknare som klarade så stora tal, och slutligen landade jag på Swedbanks hemsida. Så här mycket pengar har ECB lånat ut till de europeiska bankerna under mindre än sex månader:

8 467 499 999 999 SEK

. . . och jag dristar mig något våghalsigt även till att uttrycka summan med bokstäver:

Åtta biljoner fyrahundrasextiosju miljarder fyrahundranittionio miljoner niohundranittioniotusen SEK.

Om bankerna kommer att klara sig? Tveksamt. ECB har nämligen inte villkorat hur eller vad bankerna får använda pengarna till, så med andra ord fortsätter de vilda spekulationsorgierna och industrin får fortsätta att hålla i hatten. Och vi med.

DN 2 3 4 SvD 2 3 4 5 AB SR 2 3 4 FT SvD DN SR

torsdag 21 juni 2012

Lyxlirare vs verklighetens flyktingbarn

Enligt min uppfattning är det en milsvid skillnad mellan dem som de facto är flyktingbarn och dem som är ensamkommande, välnärda skäggfarbröder.

Jag vet vilka jag vill hjälpa, och vilka jag anser skall sparkas långt åt helvete ut ur Sverige.


En av Fredrik Reinfeldts vuxna lyxlirare som
spelar ensamkommande farbror.
Ett av verklighetens flyktingbarn i
ett flyktingläger.






















AB 2 SR


lördag 16 juni 2012

Jakten på paradfrågan

Jag läste just artikeln För Egyptens demokrater är valet en mardröm av generalsekreteraren för SILC, Martin Ängeby, på SvD Brännpunkt och hann inte mer än läsa ingressen innan jag brast ut i skratt. Inte för att händelserna i Egypten är något att skratta åt, tvärt om, utan för en mycket träffande formulering samt på grund av vem som formulerat den.

Som du kunnat läsa i ett flertal inlägg här på bloggen så håller jag på att bygga ett par teorier om vår nyliberala regerings, men framför allt husses, dolda agenda om konungariket Sveriges framtid. Jag har inte uttalat någon av teorierna ännu i och med att de sista pusselbitarna ännu inte är på plats, men grunddragen i en av teoriernas delområde blev mycket explicit just genom formuleringen i debattartikelns ingress.

Nedanstående formulering fick mig att skratta:

Militären vill skapa instabilitet i landet och därefter erbjuda stabilitet.

Kan det sägas tydligare? Byt ut ordet militären mot alliansregeringen.

Det är fullt möjligt att Sveriges farligaste man, Fredrik Reinfeldt, och hans närmaste hjärnor hade föresatt sig att säkra den fortsatta makten i valet 2014 genom att göra precis samma sak. Men i september 2010 kom något i vägen för den stora paradfrågan.

Kort historik och beskrivning
Det Alliansen började med efter valet 2006 var att med alla odemokratiska medel, förutom fysiskt våld, genomdriva ett rekordsnabbt systemskifte som alldeles strax är fullbordat. Några av de "reformer" man omedelbart satte igång med var att kasta ut sjuka, funktionshindrade och arbetslösa ur  försäkringssystemen, försämra villkoren för pensionärer, dumpa lönerna, avreglera arbetsmarknaden, appellera till de skattskyende genom jobbskatteavdragen, släppa loss marknadskraftsmonstret samt att helt avreglera invandringen.

De s.k. reformerna handlade om att orsaka Sverige irreparabla skador, helt enkelt slå sönder Sverige, och inte att föra någon politik, enär en sådan de facto saknas. Samhället och "politiken" skall s.a.s. via marknadskrafter, anarki, konkurrens, djupa motsättningar och kaos skapa sig självt utan att politikerna skall behöva engagera sig. Ett bra samhälle, enligt nyliberala tankegångar, formeras av allt det där som finns utanför regeringskansliets fönster. Politikerna skall enbart träda fram som illuminerade pinuppor, affischnamn och -ansikten inför valen.

Så kommer vi till själva paradfrågan med stort P då, alltså den fråga som i den här teorin skulle vara den ultimata röstmaximeraren; det ess som skulle sparas längst, till sista minuten, i rockärmen och som garanterat skulle säkra den kommande makten i 2014 års val. Och paradfrågan är givetvis begränsning av invandringen. Vi testar formuleringen ovan i något redigerad form:

Alliansregeringen vill skapa instabilitet i landet och därefter erbjuda stabilitet.

Det är en ganska vanlig strategi som tillämpas i olika sammanhang, och jag tror inte att den känns helt främmande om du tänker efter. Att det är en enkel och genomskinlig strategi som syns för dem som inte är ideologiskt förblindade är en sak, men Fredrik Reinfeldt anser att Sverige består av ett mentalt efterblivet och sovande folk. Och dessa mentalt efterblivna mähän till svenskar skulle vara lika lätta att locka som flugor till koskit. Dessutom tror jag inte att alliansregeringen är helt omedveten om att  europas befolkning uttryckt en mycket samstämmig uppfattning om vilken fråga som är viktigast när det gäller invandringen (se: Kanadensiskt sprängstoff).

Men, i september 2010 kom något i vägen för den storstilade planen och detta något heter Sverigedemokraterna. Det parti som media, sjuklöverpolitiker, Expo, AFA och övriga demokratofober vräkt ur sig hatretorik över och gjort allt för att demonisera och förfölja. Det partiet kom in i riksdagen och saboterade Fredrik Reinfeldts plan. Sverigedemokraterna snodde hans ess, hans paradfråga, och vad blev då kvar, förutom ett förmodat jobbskatteavdrag till på någon hundring, som en och annan frihetslängtande Avdragsjudas skulle gå på.

Fredrik Reinfeldt omtalas för att vara en person som alltid har kontroll över sina känslor, men i ett avseende "misslyckas" han fullständigt att ha kontroll över sina signalsystem och det är när Sverigedemokraterna är på tapeten i något sammanhang. Vid tillfällen som dessa gör inte Reinfeldt några som helst ansträngningar för att dölja sitt brinnande hat gentemot partiet som snodde hans vinstbong, men hatet är riktat mot "stölden" och inte - som Reinfeldt vill få oss att tro -  mot Sverigedemokraternas politik. De pajade den stora planen och enligt Fredrik Reinfeldt är brottet så grovt att han till och med anser det vara helt rätt att utsätta såväl ungdomar som vuxna sverigedemokrater för politisk förföljelse, d.v.s. sådant som människor ges asyl för i Sverige.

Sverigedemokraterna kraschade alltså den stora planen och därefter har det stadigt burit av nedåt för Reinfeldt och hans kennel. Hatretoriken, demoniseringen, mobbingen och förföljelsen har inte fungerat som det var tänkt, utan tvärt om*. Det första officiella steget mot ett återtagande av paradfrågan kunde noteras den 22 februari, i Expressen (se Mer av samma sak), därefter har steg efter steg tillryggalagts, men märkvärdigt nog har jag har bara hört en person som reagerat över kovändningen och den nya taktiken: SVT:s Mats Knutsson.

Well, vi har ännu inte hunnit till slutet på första halvlek och valpropagandister av alla kulörer är sedan en tid i full gång. Det skall bli mycket intressant att följa den här cirkusen.

Det var ett kort sammandrag av den ena ännu så länge ofullständiga teorin, och har du synpunkter eller idéer så får du mer än gärna delge mig dem. Alla infallsvinklar är intressanta.


* Min käpphäst: Newtons tredje rörelselag = för varje handling finns en motsatt reaktion.

SvD 2 3 4 DN 2 3 4 5 6 7 8 FT AB SR 2 3 4 5

onsdag 13 juni 2012

Europas hemligheter

Svensk media rapporterar som bekant inte gärna om riktiga nyheter från den Europeiska Unionens olika organ eller länder. Tacknämligt nog rapporterar och analyserar övrig europeisk, amerikansk och israelisk media EU-nyheter mycket ingående och med stor skicklighet. Det är helt uppenbart att utländsk media anser sina läsare vara vuxna människor som är såväl intresserade som insatta. Mycket avundsvärt.

Schengendebaclet

Under gårdagens plenardebatt i Strasbourg öppnades som bekant eld mot den danske justitieministern Morten Bødskov som bland annat anklagades för att vara opålitlig samt för att legitimera populism. EU-parlamentarikern Joseph Daul klargjorde att han fr.o.m. i går och fram till det danska ordförandeskapet avslutas den 30 juni har för avsikt att helt ignorera Bødskov och Danmark för att istället vända sig till kommissionen eller till det kommande ordförandelandet Cypern (se: Fy!). 

Frågan är om EU-parlamentarikernas hot att dra medlemsländerna inför EU-domstolen inte är något annat än en grinig markering och ett tomt hot. Den hårdaste kritiken riktas mot att beslutet är odemokratiskt och strider mot EU:s grundläggande värderingar. Parlamentarikerna är de facto fullständigt medvetna om att beslutet inte strider mot formuleringarna i Lissabon-avtalet, och protesterna riktas mot att beslutet går emot själva "andan" i avtalet. Parlamentarikerna är helt enkelt sura för att de blir sidsteppade.  

Att Cecilia "Mulitkulti" Malmström är sur behöver kanske inte påpekas men upprördheten torde antagligen röra det faktum att hon börjar tappa mark. Något som också bekräftades vid en utfrågning då Morten Bødskov skarpt tillrättavisade Malmström för mörkning och slirande, inför sittande publik och tv-kamera (se även: -Yes, we have failed och Integrationsskåpet). 

Vi får se hur det går med den här saken.

Ministerrådet (SV:RIFEng: JHA) representeras av EU-ländernas justitie- och/eller inrikesministrar. De svenska ministrar som ingår är migrationsminister Tobias Billström och justitieminister Beatrice Ask.

Hemligt avtal

Med bl.a. Lampedusa-katastrofen i färskt minne är det kanske inte så konstigt att Italien gör allt de kan för att stoppa massinflödet av invandrare. Enligt en Amnesty-rapport skrev Italien och Libyen den 3 april i år under ett gemensamt, hemligt avtal om att "migranter, flyktingar och asylsökande"  (illegala invandrare) som vattenledes försöker ta sig in i Italien får stoppas ute till havs och direkt överlämnas till libyska soldater.

Amnesty upprörs givetvis över att avtalet strider mot den Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna. Uppenbarligen anser Italien att även italienare skall omfattas av detta skydd och tar därför saken i egna händer. Ungefär som ministerrådet nu också gjort.

Nej, Cecilia "Multikulti" Malmström har inte hörts yttra sig i frågan. Antagligen för att hon inte känner till ärendet - ännu.

Som sagt, sätter man Folkpartiets fåniga språkkrav för medborgarskap i relation till vad som pågår ute i Europa och i de europeiska, s.k. demokratiska organen gällande ekonomisk kris, anarki, ökad överstatlighet och annat så ter det sig så pass fjuttigt som det faktiskt är. Att 80% av britterna vill rösta om ett utträde ur EU är också rätt stort, och, om man frågar mig, en mycket god idé.

Det mullrar i det ofärdiga imperiebygget; det skakar ordenligt i sina grundvalar. Inga imperier varar som bekant för evigt, och vissa är dömda till att falla samtidigt som de byggs. Mycket intressant.


Ser du att finansminister Anders Borg står lite längre bak i kön
och gråter med Sveriges låneansökan i hand? Titta noga så får du se.

Bildkälla: Daily Mail

DN 2 3 4 SvD 2 3 4 5 6 AB 2 3 4 5 6 SR 2

tisdag 12 juni 2012

Integrationsskåpet

De politiska flirtarna med invandringskritiska medborgare poppar upp som svampar efter regn. Somliga flirtar med postmodernistiska lösögonfransar (här och här) medan andra flirtar med andra, mer naturliga tillgångar. Den senaste höftvickningen Språk nyckeln för lyckad integration presenteras på Folkpartiets  hemsida samt via en odebatterbar debattartikel i DN.

Folkpartiets nya integrationspolitiska program har en air av hårdare tag, ordning och reda samt ger en tydlig signal om var skåpet skall stå. Men, trots att beslagen glimmar vackert av svensk mässing skall vi vara helt på det klara med att integrationsskåpet är byggt av politiskt virke och inte av svenskt.

Integrationsskåpet innehåller åtta lådor, lönnfack oräknade, och jag avser att dra ut dem en efter en här nedan och gå igenom innehållet.

Översta lådan:

Sverige ska vara ett öppet och tolerant land. I ett Europa som sluter sig allt mer och där främlingsfientliga rörelser är på frammarsch måste vi stå upp för att vi välkomnar invandring och globalisering.

Kommentar:
1. Sverige och svenskarna har varit och är fortfarande ett av de mest öppna, toleranta och generösa land och (icke existerande) folkslag i världen. Därom råder ingen tvekan, vare sig inom eller utom Sveriges gränser. Men någon gång räcker det.

2. De s.k. främlingsfientliga rörelser som växt fram i Europa är ett resultat av att det för varje handling finns en motsatt reaktion. Ännu så länge är dessa rörelser små och i mycket klar minoritet, men de är helt klart växande. Dock är det helt och hållet upp till de europeiska politikerna att avgöra huruvida de skall bli fler och större än i dag eller ej. Så länge man konsekvent och medvetet går emot den europeiska folkviljan - att minska/stoppa invandringen - skall man tala tyst om eventuell "främlingsfientlighet".

3. Apropå arbetskraftsinvandringen så medger Cecilia "Multikulti" Malmström på ett seminarium anordnat av European Voice den 31/5 att det inte finns något behov av invandrad arbetskraft i Europa i nuläget. Mitt tillägg är att det inte behövs vare sig nu eller i framtiden.

Låda 2:

Krav på motprestation för bidrag. För den som har arbetsförmåga men är beroende av försörjningsstöd/socialbidrag ska ett aktivitetskrav införas.

Kommentar:
Det finns ett inbyggt problem med en eventuell motprestation för att erhålla socialbidrag. I Sverige har vi inget språkkrav för vare sig uppehållstillstånd eller medborgarskap, och så länge språkhinder är ett giltigt skäl (punkt 9 i denna bilaga) att undslippa arbete/sysselsättning, och som berättigar till livslång försörjning genom socialbidrag kan man fråga vad den "motprestationen" skulle bestå av.

Jämför detta med de benamputerade svenskar som nekas sjukersättning, bilstöd etc. med motiveringen att avsaknaden av ben "inte kan anses bestående". Dock skall språkhinder uppenbarligen även i fortsättningen anses som "bestående" (se nedan).

Dessutom utgör detta förslag ytterligare en belastning på kommunerna och deras redan hårt ansträngda skattebetalare.

Låda 3:

Slopad ersättning för den som tackar nej till jobb. För att öka incitamenten för den nyanlände föreslås att etableringsersättningen ska tas bort eller trappas ned om den nyanlände tackar nej till ett arbete, oavsett var i landet jobbet finns.

Kommentar:
För arbetslösa, som betalar sin egen arbetslöshetsförsäkring, gäller följande regler enligt Arbetslöshetskassornas samorganisation:

Arbetslöshetsförsäkringen är inte en yrkesförsäkring. Det innebär att du inte har rätt att kräva att få ett arbete inom ett visst yrkesområde. Du har inte heller rätt att begränsa ditt sökområde geografiskt.

Har du inte mycket starka skäl till varför du inte sökte eller tackade nej till ett arbetserbjudande, riskerar du att arbets­löshetskassan beslutar om nedsättning (minskning) av ersättningen eller att din ersättningsrätt upphör. Det är arbetsgivaren som avgör om du är lämplig för arbetet oavsett dina tidigare er­farenheter.

Första gången ett avvisande sker minskas dagpenningen med 25 procent. Om du en andra gång inom samma ersättningsperiod avvisar ett erbjudande, sätts dag­penningen ned med 50 procent. Vid ett tredje avvisande inom samma ersättningsperiod upphör ersättningsrätten.

Om etableringsersättningen slopas eller sänks övergår ansvaret helt enkelt till kommunerna och socialbidragsplånboken. Etableringsersättningen är statligt utbetalade skattepengar och socialbidragen är kommunalt utbetalade skattemedel.

Låda 4:

Yrkespraktik för nyanlända. Det är fortfarande alldeles för få nyanlända som har en praktikplats. För att öka möjligheterna och skapa fler praktikplatser ska en handledarersättning för den som tar emot nyanlända på praktik under etableringstiden införas.

Kommentar:
1. Det är naturligtvis besvärligt att få en praktikplats om man inte har språkkunskaper. Avsaknaden av vilja, intresse och behov skall inte heller negligeras. Språkhinder = socialbidrag.

2. Och här tar man till det klassiska knepet att muta arbetsgivarna. Vilken muta i ordningen det är vid det här laget har jag tappat kontrollen över.

3. Ansvaret för yrkespraktiken läggs på de redan hårt belastade kommunerna.

Låda 5:

Avskaffa den retroaktiva föräldrapenningen. Föräldraförsäkringens konstruktion har kommit att bli en fälla för många utrikes födda kvinnor som kommer till Sverige med barn i förskoleålder. Föräldraförsäkringen bör förändras så att det retroaktiva inslaget inte hindrar utrikes födda kvinnor från att delta i arbetsförberedande insatser och studier i svenska.

Kommentar:
Jag har svårt att tänka mig att programmakarna skulle sakna insikter om att barn och konstant barnafödande är en mycket pålitlig försörjningsmodell som knappast någon av kvinnorna eller deras män ser som en "fälla".

Låda 6:

Bättre stöd för anhöriginvandrare att komma i jobb.

Kommentar:
Ytterligare en belastning för redan hårt belastade svenska kommuner. Minimikravet skall vara att en anhöriginvandrare ska kunna försörja sig själv från första dagen i Sverige, eller är garanterad försörjning av den redan etablerade anhöriga.

Låda 7:

Svenska med fokus på jobb. Svenska språket är en av nycklarna in i det svenska samhället. Därför vill Folkpartiet ha ett språkkrav för medborgarskap.

Kommentar:
Språkkrav för medborgarskap låter förstås rejält och verkar vara ett riktigt krafttag, men med tanke på att de som beviljas medborgarskap bara rör sig om omkring 25 000 till 30 000 personer per år är det inget att hurra över. Språkkravet skall givetvis omfatta alla som beviljas asyl och uppehållstillstånd, inte bara utgöra en droppe i havet.

Beviljade asylansökningar 2011: 9 088
Beviljade uppehållstillstånd 2011: 93 134
Beviljade medborgarskap 2011: 29 678

Beviljade medborgarskap 2012: 29 920 (året räknas 2011-06-06 t.o.m. 2012-06-04)

Se Du betalar

Låda 8:

Krav på yrkespraktik ihop med SFI. Nyanlända som läser svenska på SFI ska också oftast genomföra yrkespraktik. SFI bedrivs ofta med ett mindre antal lektion (!) i veckan.

Kommentar:
Även detta blir kommunernas ansvar. D.v.s. de kommuner som redan dragit ned och in på det mesta för att försöka hantera massinvandringen, och som nu ordnar låtsasarbeten för att kunna skyffla över invandrarna från den gravt underskottsdrabbade socialbidragsplånboken till A-kasseplånboken.
Antalet SFI-timmar har för övrigt dragits ned i många kommuner eftersom pengarna helt enkelt inte räcker till.

Well well, det vi säkert vet nu är att Folkpartiet kommer att ansättas från alla håll och kanter.  Upprördheten kommer att sakna gränser och vi vet att anklagelserna kommer att innehålla följande:

a) grumliga vatten
b) populistiskt utspel
c) sverigedemokratisk människosyn
d) spela högerextrema krafter i händerna
e) främlingsfientlighet
f) givetvis någonting med koppling till Breivik.

Och du, glöm inte att det här integrationsprogrammet är en folkpartistisk höftvickning, alltså inte ett regeringsförslag. Fp kommer att driva kraven i budgetförhandlingarna i höst då de vill driva igenom detta före valet.

Programmet i sin helhet här

SvD 2 3 4 DN 2 3 AB 2 3 4 EXP FT 2 3 SR 2 3 4 SVT MN FP ArB GP

lördag 9 juni 2012

Descartes, torskblock och svenskar


Expressenkolumnisten Sakine Madon filosoferar i dag i krönikan Hur gör man för att bli svensk? kring extremskribenternas favorithatobjekt - svenskar, svenskhet och Sverige. En klassiskt nedlåtande och gnällig inlaga i vilken hon startar med att citera René Descartes beskrivning av Sveriges meteorologiska klimat som kylslaget. Naturligtvis föredrar Madon att omtolka utsagan till att vara en negativ beskrivning av det sociala och kulturella klimatet, alltså en beskrivning av svenskarna som ett folk bestående av datumstämplade djupfrysta torskpaket ordentligt staplade i frysdisken Sverige.

Well, jag skall inte ta ifrån Sakine Madon den fördomsfulla och stereotypa uppfattningen om svenskarna, för vad skulle hon då ha att skriva om? Men jag ska ge henne och andra icke etniska svenskar tips på Hur Man Blir Svensk på snabbast möjliga sätt.

1) Sluta kräkas på och förringa svenskarna, den svenska kulturen och sedvänjorna. Att ta
s(k)eden i vacker hand, d.v.s. att anpassa sig, att förhålla sig på ett hyfsat sätt och att respektera det nya värdlandet, dess invånare och kultur är lika med svenskstämpel. Och nej! - hör du det Madon - N E J! det innebär inte att icke etniska svenskar skall förringa, förneka, överge eller utplåna sitt etniska och kulturella arv.

2) Sluta försöka ändra på, bygga om, utvidga, stöpa om, utveckla, anpassa, förändra, svenskarna och Sverige. Oavsett vad ni än kallar det för så är det angrepp på och kritik av Sverige och svenskarna.

- Men kan svenskheten utvidgas till den grad att Mahmood blir en del av den? frågar Sakine Madon i krönikan.

- Nej, Sakine, den skall och kan inte det heller. Definierar sig Mahmood som svensk så är han det också, men det innebär som sagt något liite mer än att bara bo i Sverige eller att inneha ett svenskt medborgarskap.

- Behöver svenskheten­ inkludera fler?, frågar Sakine Madon i samma krönika.

- Nej, Sakine, fler behöver inkludera svenskheten.

- Och du, Madon, att sitta på kompisens rum under tiden denne åt har i stort sett alla etniska svenskar varit med om också. Det var så ser du, och säkert är det så fortfarande i många hushåll. Ingen kulturkrock, och no news, baby.

Prova dessutom att säga någonting snällt och uppmuntrande om Sverige och svenskarna någon gång, det gör inte ont.

P.s. Läs också Herman Lindqvists krönika Dags att sluta kräkas på vår nationaldag i Aftonbladet.


EXP DN 2 SvD SR FT

fredag 8 juni 2012

Insikt, hatretorik och lås

I dag återuppstod SVT Debatts programledare Belinda Olsson som krönikör i Aftonbladet, och jag läste med intresse hennes första krönika med - den för Aftonbladet avvikande - rubriken Svenska journalister tycker det är jobbigt med islam. Förutom att krönikan är välskriven och bra, ger Belinda verkligen uttryck för ett nytt, bredare och öppnare perspektiv. Insikt. Men det bästa av allt, mina vänner, är att krönikan genomsyras av rejäl självkritik. Det mest sympatiska och smickrande drag en människa kan ha.

Det har riktats mycket kritik mot Belinda Olssons programledarskap i Debatt, framför allt i de inslag där ämnen som invandring, islam, främlingsfientlighet etc. behandlats. Och visst, Belinda har i sammanhang som dessa tappat kontrollen över publiken och programmet i samma ögonblick hon tilldelat någon ordet. Då har det spårat ur, eftersom invandrare omedelbart lagt beslag på i stort sett hela talutrymmet, maxat volymen, tagit över programmet, och rent allmänt bekräftat både sanningar och fördomar om andra kulturer än den etniskt svenska.

Men, det blir naturligtvis så när den löjligt överdrivna respekten och rädslan för "etniska feltramp" överskuggar ledarens kompetens. Då spelar det ingen roll om det är en programledare i tv eller om det är en ledare på en arbetsplats, en skola eller var som helst. Man FÅR inte säga till en invandrare att hålla käften, lägga ner skitsnacket eller vänta på sin tur. Man FÅR inte konfrontera dem eller ifrågasätta dem på något sätt. Det bara är så, för gör man det är man rasist. Och Belinda vill inte vara rasist. Därav den stora elefanten som med jämna mellanrum lufsat in i programstudion och skymt sikten. Och Sverige är rikt på elefanter i rummen.

Men, genom att Belinda Olsson lämnade den isolerade redaktionsvärlden och kom närmare verklighetens folk vore det synnerligen märkligt om hennes perspektiv inte hade förändrats eller utvecklats. Den tidigare beröringsskräcken har förmodligen mattats avsevärt då Belinda har konfronterats rent fysiskt, på plats, med vad vi på pk-språk kan kalla skilda kulturyttringar och -mönster. Därmed inte sagt att alla yttringar och mönster är negativa, men det sedan 1975 etablerade kanoniseringsförfarandet av alla, legala som illegala, invandrare och flyktingar hör inte och har aldrig hört hemma i ett land som kallar sig såväl demokratiskt som öppet, modernt som upplyst, jämlikt som jämställt, sekulärt som tolerant.

Sverige är ingenting av ovanstående, men våra svenska politiker och media vill gärna göra gällande att det förhåller sig så. Sverige är en skendemokrati och jag tackar Internet för att det bräckliga bygget rasar bit för bit.

Och nej, Belinda, det är alldeles sant att ni journalister inte betalar något pris för era (ill)gärningar. Sverige är ett land som ger asyl åt politiskt förföljda människor från andra länder, men sysslar med politisk förföljelse självt. Den politiska förföljelsen av etniska svenskar sker genom uthängningar i media, trakasserier, uteslutningar, mordbränder, skadegörelse, uppsägningar, kränkningar, hot och våld. Och om det säger landets s.k. statsminister bara

- Jag vill gärna påpeka att de som lever på att driva upp ett vi- och dom-tänkande och ett i grunden hatfullt sätt att se på relationer mellan människor inte ska bli förvånade om sådant händer.

Och demokratofoberna, de yttrandefrihetsvurmande mediala åsiktsmonopolisterna applåderar, trappar upp förföljelsen och öser på med mera hatretorik. Men först ser de till att låsa kommentarsfälten.





Bildkälla: Wikipedia

DN 2 3 4 SvD 2 3 SR 2 3 4 5

onsdag 6 juni 2012

- Osedligt, Schlingmann

Det är en ytterst svår konst det där med att förhålla sig till den ständigt omdebatterade svenskheten. Ibland finns den och ibland finns den inte. Ibland får den finnas och ibland får den inte göra det. Ibland har vi mycket att vara stolta över och ibland har vi mest att skämmas över. Frågan är vad vi får/skall göra i dag, på den svenska (inter)nationaldagen? Skall vi bejaka eller förneka svenskheten? Skall vi skämmas eller vara stolta? Är vi barbarer eller civiliserade människor i dag?

I dag publicerar Nya Moderaternas Joseph Goebbels-wannabee, Per Schlingmann, den pubertala och löjeväckande artikeln Vår tillit till varandra är vår största tillgång på SvD Brännpunkt, och jag förvånas över det naiva och taffliga i att försöka radera det av svenska politiker och media grundlagsfästa svenskhatet i allmänhet och husses svenskhat i synnerhet. Schlingmann tycks i sin enfald tro att det går att reparera de senaste fyrtio årens statliga anbefallning om självförakt och -hat genom att bre ut en spade nationaldoftande hemkokt spackel över ruinerna i tron att det bara är ytliga krackeleringar.

Den nye chefsstrategen lär få svidande kritik och anklagas för att fiska i klassiska grumliga vatten enär den oerfarne eller ideologiskt förblindade läsaren förleds av att artikeln ger sken av att vara en nationell kärleksförklaring. En mer erfaren läsare noterar genast den våldsamma överbelastningen av värdeladdade ord och uttryck, de slitna klichéerna, det osmakligt överdrivna självberömmet och hänvisningen till det typiskt svenska.

Goebbels-wannabeen ångar på i bästa gymnasiala stil och tafsar skamlöst efter svenskarnas nationella G-punkt genom uttryck som vårt land, våra gränser, vårt samhälle, våra styrkor och vårt nationella självförtroende. Nationalitetskänslan skall förstärkas ytterligare genom den högfrekventa förekomsten av pronominet vi, vilket missbrukas trettiofem* gånger i artikeln, och inte alls syftar på oss etniska svenskar. Men naturligtvis skall vi tro att det är svenskarna som avses när det i själva verket är Nya Moderaterna, nyliberalerna, Schlingmann talar om som vi. Samma sak gäller för användningen av oss.

Per Schlingmanns taffliga tafsande efter den svenska nationalkänslan är billigt, dåligt och högst förolämpande. Husse har ännu en gång misslyckats med tillsättningen av personer på strategiskt viktiga poster. Och helt uppenbart delar den flåsande ledningsflocken i moderattoppen husses syn på svenskarna som mentalt efterblivna trygghetsnarkomaner.

- Och du, Schlingmann, vilka är de där stora utmaningarna du vid flera tillfällen hänvisar till i artikeln? Och vilka är de människor som står inför dem? Är det vi eller är det ni?


- Jag är så glad att jag är svensk, hoho!

* Fredrik Reinfeldt använde ordet vi 84 gånger i regeringsförklaringen den 15 september 2011. Ordet ansvar förekom 28 gånger och trygg 20 gånger.

SvD 2 3 SR  FT

Apropå dagen D

- Vi vill att människor skall komma till vårt land för att stanna.

Så lät det från Erik Ullenhag den 17/1 2012 i både en svt-sändning och en webbutsändning från regeringen. Båda utsändningarna är intressant nog "försvunna", men det är inte alls förvånande om man vet vad mer integrationsministern sade. . .

I blogginlägget Pukor, trumpeter & ceremonier . . . refererade jag till en av Ullenhag publicerad ideologisk pamflett i vilken han beskrev sin snilleblixt om att hålla pampiga, nationella (yes, han sade så) medborgarskapsceremonier, vid vilka invandrare skall erhålla sina hett åtrådda kvitton på att de är svenskar. I samma andetag passade ministern även på att presentera det kommande tillsättandet av en medborgarskapsutredning.

Dagen efter, i blogginlägget Statligt anbefalld gemenskap, tog jag upp själva eventet som Erik Ullenhag aviserade i artikeln, vilket var tillsättandet av den nya medborgarskapsutredningen och dess utredare Gunnar Strömmer. Presentationen av utredningen och utredaren var mycket kort, emedan integrationsministern upptog den mesta sändningstiden med att bearbeta sitt personliga trauma kring nationalitet och medborgarskap samt att han trasslade in sig mycket djupt i pinsamheter kring någon sorts konstruerad gemensam, mångkulturell svenskhet (-öh, ja, det var ohyggligt pinsamt). Dock kunde tre "frågeställningar" skönjas i de ideologiska dimmorna, och det var dessa tre frågeställningar Gunnar Strömmer skulle formulera svar på. Det är f.ö. dessa erbarmliga utsändningar som är borttagna, och anledningen torde vara att Sverige i än högre grad skulle bjuda på politisk freak-show om andra länder fick fatt i dem.

Med anledning av integrationsminister Erik "Myten" Ullenhags påbud om att bygga om den svenska nationaliteten och ställa till med galapetterier i samband med påfyllningen av "svenska medborgare" finner jag det inte bara illojalt, utan även otaktiskt, fult och kränkande av Ullenhags statssekreterare Jasenko Selimovic (fp) att springa den urspårade ministerns mångkulturella ärenden i DN. Den forne flyktingen Selimovic som avlönas av svenska skattemedel passar på dagen före den ytterst besvärande svenska nationaldagen att påtala att vi behöver en ny svenskhet som alla kan vara stolta över.

Jag tror banne mig inte mina ögon. En flykting från krigets Bosnien som togs emot i Sverige och gavs möjligheter att överleva och att leva ett liv fritt från krig och förödelse anser att vi skall utradera vår nationalitet, överge vårt nationella arv. En flykting från krigets Bosnien kom hit till Sverige och spottar nu på oss svenskar, på vårt kulturarv och kräver att vi skall förneka oss själva.

- Du, Selimovic, inte skall du bara veta hut - du skall också komma ihåg dagen då du bidrog med ditt strå till stacken att skapa ett nytt Jugoslavien.

Och ja, jag skall fira nationaldagen, men inte i traditionell mening. Vad mig anbelangar så har vi ingen nationaldag, enär flyktingar och invandrare lagt beslag även på den. Varenda medium kommer i vanlig ordning att vara sprängfyllt med bilder och snyftreportage om alla flaggviftande, överlyckliga svenskhatande "nysvenskar" som fått sina medborgarskapskvitton på "svenskheten". Fy fan.

DN FT 2 SvD 2 3 AB GP 2 3 MN

söndag 3 juni 2012

Alltid värre i

Jösses, det märks att nedskärningarna på Aftonbladet tog hårt; de kvarvarande demokratofoberna och hatretorikerna tvingas jobba treskift för att bibehålla ledningen i pk-toppen. Noterbart är att den absoluta majoriteten av medarbetarna utgörs av den kader som växer och stärks av att hacka fram hat, men någon enstaka stackare tycks faktiskt ha kroknat av bördan. Till synes verkar något slags förnuft (?) ha smugit sig över en och annan obeväpnad medarbetare. Men vem vet, det kan vara en högst temporär svacka. I Aftonbladet springer dock en av varje omkring i spalterna och skapar total förvirring för oss stackars läsare som inte vet om vi skall klä oss i säck, aska och pk-dumstrut eller om det är ordinarie klädsel som gäller.

Vi kan börja med Petter Larsson som fått upp farten och via tangenterna skriver oss på näsan att det är vi svenskar som är roten till invandrarnas allehanda besvärligheter i livet. Du förstår, Svensson, att det är vi som är Problemet, att det är vi som trots kortare och sämre utbildning tvingar raketforskare och hjärnkirurger att köra taxi. Jomen jodå, jag skojar inte, herr Larsson säger faktiskt att

- Vi tar deras jobb, hånar deras religion, betalar dem skitlöner och låter dem bo trångt och dyrt.

Och jag undrar i mitt stilla sinne om Aftonbladet har fackets godkännande till att de drogar sin personal samt utsätter dem för avancerad subliminal manipulation . . .  AB:s kollektivavtal i nationellt självhat, däremot, kan banne mig ingen annan än facket ligga bakom. No question about that.

Sammanfattningsvis: vi uselt utbildade svenskar skall enligt herr Larsson alltså skämmas kollektivt för att vi har jobb, bostäder, avtalsenliga löner och för att vi inte vördar Muhammed på vederbörligt sätt.

Herr Larsson ger sig inte med det, utan fortsätter med att dänga redaktörssleven i skallen på våra amerikanska ingenjörer och danska jurister, som fan inte skall tro att de är något. Herr Larsson har nämligen fakta på att migranter från rika länder är sämst utbildade, och de slashasarna hade mage att komma hit till Sverige bara för att det var "enkelt" för dem att ta sig hit. Jag tar mig för pannan, andas djupt några gånger och undrar hur det skulle kännas att gå på så tunga droger.

En som däremot inte anser att vi svenskar skall skämmas för vår existens är Aftonbladets Karin Pettersson, vars spaltmillimetrar i dag uppvisar en darrande skymt av begynnande förnuft, alternativt effekterna av antipsykotisk, dämpande medicin. Whatever, det är i alla fall värt att notera att Petterssons tangenttryckningar formulerat något inte helt pk.

Karin Pettersson gör en liknelse där hon jämställer Sveriges farligaste man, Fredrik Reinfeldt, med sin mjölkspillande "det var inte jag" fyraårige son därhemma. En god liknelse då de båda torde ligga på samma nivå politiskt sett. Pettersson nämner dock inget om det, men däremot att Reinfeldt har en otrolig tendens att snabbt skylla ifrån sig (en förmåga alla politiker har) oavsett vad det än gäller. Och nu senast var det den ökande barnfattigdomen i Sverige som var på tapeten och Reinfeldts strategi var att använda sig av en djupt rotad svensk, socialdemokratisk klassiker med stort K:

- Det finns minsann barn i andra länder som är ännu fattigare.

Reinfeldts svar får Pettersson att gå igång på alla cylindrar och hon kontrar med att barn som växer upp i fattigdom helt enkelt inte får samma chanser till ett hyfsat bra vuxenliv. De är oftare sjuka och de har sämre skolresultat vilket gör att framtiden ter sig rätt mörk för dessa barn. Pettersson sopar slutligen till med den icke pk-anpassade snytingen:

 - Kan vi prata om det i stället för att det är värre i Sudan än i Sverige?

Oavsett det är förnuft eller antipsykotisk medicin som framkallat denna befriande rad från Karin Pettersson, så vill jag tacka henne. Äntligen! är det någon som i detta lands hyperkonforma pk-medier bryter den socialdemokratiskt lanserade Det är mycket värre i-käpphästen mitt itu. Aldrig någonsin har ett problem i Sverige, oavsett vilket, kunnat diskuteras utan att det dängts till med Det är mycket värre i-käpphästen. Den har alltid kommit i retur rätt i plåten i syfte att få avsändaren att skämmas. Och det notoriska tillvägagångssättet, mina vänner, har bidragit till det havererade Sverige vi har i dag.

- Nope, herr Larsson, jag skäms inte för den jag är och vad jag har och jag tänker banne mig inte göra det heller. Det blir helt klart ordinarie klädsel för mig. Inte någon medial säck, aska och pk-dumstrut.

AB 2 DN 2 3 SvD 2 SR 2 3

fredag 1 juni 2012

Extrem profet

Så där ja, nu har spektaklet till demokratiminister, Birgitta Ohlsson, (fp) återigen släppt lös Eskil Franck, profeten och överintendenten för propagandaministeriet FFLH. Den politiske historierevisionisten, svenskhataren och producenten av den fundamentalistiska hatbibel som utgör pellejönsen och integrationsministern Erik "Myten" Ullenhags navelsträng. Det är för övrigt Franck som via sin hatbibel introducerat och spritt lögnen att det är (etniskt) svenska ungdomar som står för den ökande antisemitismen i Sverige (se: -Vad sa du, Ullenhag?).

Nu skall profeten Franck fortsätta med propagandabildningen och tvångsmetoderna genom att leda utredningen Ett effektivare arbete för att förebygga våldsbejakande extremism. D.v.s. Franck skall med hjälp av ett femtontal "experter" (Brå:s klåpare?) kartlägga och producera ett "förebyggande" propagandamaterial, utveckla samarbeten mellan olika aktörer samt främja samverkan och kunskapsbygge mellan kreti och pleti. Läs mer om eländet på regeringens desinformationssida här.

Birgitta "Spektaklet" Ohlsson ser som sin allra främsta uppgift som demokratiminister att vidta

Åtgärder för att värna demokratin mot våldsbejakande extremism

Och det, mina vänner, innebär de facto att kartlägga, jaga, terrorisera och slå ned på allt och alla som kan inrymmas under paraplyerna islamofobi, främlingsfientlighet, nazism och antisemitism. Någon annan våldsbejakande extremism finns inte, enligt våra svenska sjuklöverpolitiker. Och demokrati har reducerats till att omfatta det samtliga svenska politikområden omfattar: invandrare och integration.

Vill du veta mer om profeten Franck och hans propagandametoder så kan du läsa följande inlägg

Indoktrinering
-Vad sa du, Ullenhag?
Ullenhags och Europas paradox
Rasism, intolerans och . . . Ullenhag

SvD 2 3 4 DN 2 SR 2 2 3 FT