måndag 3 december 2012

Greidersk inspiration

Jag fick mig tillsänt en länk till en av första adventsljuset Göran Greiders ledare i Dala-demokratofoben. Genast jag läst ledaren kände jag hur mitt obefintliga, poetiska centrum liksom blommade upp ur ingenting, och jag skrev, utan att lida helvetets kval och utan kvidande ångest, mitt första poem. Varsågoda.

Varför ser Greider så sur ut
när han sitter i fyrans morronsoffa?
Sur framifrån, sur från sidan,
påsar under ögonen.
Snart snäser han åt värdinnan:
Hur fan skulle jag kunna veta
någonting om verkligheten
jag är ju bara journalist
och chefredaktör.
Varför har ingen sagt nåt
om mediekoncentrationen förut,
så hade jag sluppit dummerns strut.
Tut.
                     (Adderat här&nu)
 
Inspirationen till poemet kommer från ledaren, publicerad den 1/12 av dumstruten himself, Göran Greider alltså. Adventsljuset och tillika poemmästaren synes ha en faiblesse för att drabba kullors och dalkarlars morgonläsning med sina små kuttriga poem. Här nedan vad som definitivt inte kommer att vinna det anrika TS Eliot Prize for Poetry:  Göran Greiders kissekattbetraktelse.
 
Göran Greiders katt Tess läser helst inte
Dala-demokraten, utan föredrar läsning av högre
klass som t.ex. Fria Tider, Pondus,
T.S. Eliot och klassiker med Katten Felix.

 
 


Varför ser katten så nöjd ut
när han tvättar sig?
Omsorgsfullt, klo efter klo på tassarna,
med slutna ögon.
Sedan somnar han på soffan.
Han gjorde sig fin
inför drömmen
han skulle kliva in i.
 
                       (Göran Greider DD 1/12, 2012)
 
 
-Äh, jag kör ett poem till när jag nu ändå
fått upp farten.
 
Ledaren slutar med Görans gråt
över sverigedemokraternas mediala
skandal.
Främlingsfientlighetens parti
borde göra sorti,
men se det tycker inte vi andra.
 
                     (Adderat här&nu)
                          
 - Yohoo, Göran! Don't quit your day job.
 
 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar