söndag 7 oktober 2012

Den svenska mörkläggningsprincipen


Åhej, Karl Sigfrid (m) är ute och ränner i spalterna på SvD Brännpunkt och offentliggör sin nyvunna insikt i att det är något visset med den svenska öppenheten. Sigfrid känner sig nödsakad att inledningsvis påpeka att "vi" i Sverige anser oss ha världens bästa lagar gällande öppenhet och insyn och hur stolta "vi" är över offentlighetsprincipen. Jawell, det är det bara sådana som Sigfrid och hans gelikar som inbillar sig, att Sverige skulle stå för öppenhet och insyn samt tillämpa offentlighetsprincipen alltså. Det är bara rena imbeciller som är stolta över något som inte existerar. Ja, okej, lagstiftningen existerar, men som all annan lagstiftning går det bra att skita i den, särskilt som den är formulerad till gagn för medborgarna. Dessutom, att överhuvud taget hitta en myndighetsperson som känner till vad offentlighetsprincipen innebär är fullkomligt omöjligt, vilket varje upplyst svensk känner till och har råkat ut för. Många har också under samtalets gång med en urbota imbecill myndighetsperson upplevt hur de liksom transformerats till fradgande varulvar som törstar efter offentliganställt blod.

Sveriges offentlighetsprincip, ja. . . Enligt Karl Sigfrid är principen totalsaggig när det gäller att "hänga med i den tekniska utvecklingen". Suck, Sigfrid är lika urblåst som vänsterns Josefin Brink när hon upptäckte att det fanns andra familjekonstellationer än den klassiska kärnfamiljen. Brink skyllde då generat på att "lagstiftningen inte hängt med". Att det i själva verket är Sigfrid, Brink & co som inte hängt med finns naturligtvis inte på kartan, utan man framställer det som att rena neutrer som "offentlighetsprincipen" och "lagstiftningen" har slappat framför brasan istället för att själva agera. Att det är den överbetalda lagstiftande församlingen som inte hänger med, och att tillämpning och uppföljning av lagstiftningen saknas har de faktiskt ingen aaaning om.

Det Karl Sigfrid däremot fått en pinsam aaaning om är att oerhört många länder för åratal sedan har sprungit förbi det malliga myndighetssverige gällande öppenhet och tillgänglighet av offentliga handlingar. Och visst har de gjort det. Jag går ofta in via webben på utrikes myndighetssajter och hämtar offentliga handlingar av alla de slag. Särskilt intressant är det att erhålla eller hämta handlingar i vilka Sverige av olika anledningar förekommer. Handlingar som inte går att få tag på i  Sverige går bra att hämta utrikes. Jag får då och då på olika språk förklara för undrande registratorer att det är tradition i DDR-Sverige att dölja så mycket som möjligt för sina medborgare, men att ta reda på så mycket som möjligt om dem. Av inte helt oförklarliga skäl väcker det en väldig vrede hos registratorer framför allt i forna östblocket, medan det i andra länder frambringar en väldig förvåning. Jag är dock glad att jag på mitt eget lilla vis kan sprida kunskap internationellt om den djupt rotade svenska mörkläggningsprincipen.





P.s. Jag undrar fortfarande vad som hände med 24-timmarsmyndigheten. D.s.

SvD

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar