lördag 27 oktober 2012

Den svenska kyrkorötan

I dagens Expressen kan man läsa att det är Sista chansen för att lämna Svenska kyrkan, vilket inte skall tolkas som att det är kört därefter, utan det är en rent skatteteknisk fråga och ingenting annat. Går du ur Svenska kyrkan efter den sista oktober i år torskar du på att betala kyrkoskatten även för nästa år. En inte ringa anledning till att gå ur, då 3 000-4 000 kronor är väldigt mycket pengar - åtminstone för dem som fortfarande har ett begrepp om pengars värde*, och för dem som måste prioritera glasögon, mediciner eller mat på bordet före allt annat.

Men det är inte alla som lämnar Svenska kyrkan på grund av kyrkoskatten; många lämnar kyrkan av samma anledning som jag för länge sedan gjorde det, och det är sveket. Det svek som följer exakt samma mönster som socialdemokraternas och det handlar om att man vänt svenskarna ryggen, övergett dem helt enkelt. Men det ligger i sakens natur enär stat och kyrka varit ett och trots separationen år 2000 lever och agerar Svenska kyrkan fortfarande som vore de ett, vilket gör att den för allt fler svenskar ter sig som en sorts förhistorisk kuriositet, med församlingar som domineras av politiska strider och käbbel. Få eller ingen ser kyrkan som något som har med det svenska samhället att göra annat än att en (oftast) kille i vit klänning i pampig miljö förrättar vigslar, dop och begravningar.

De flesta har lärt känna Svenska kyrkan som ett bistånds- och flyktingorgan som gömmer illegala invandrare i kyrkor och källare, tar ställning för invandrare gentemot svenskar och i princip enbart opererar i tredje världen, precis som kvinnoorganisationerna också gör. Under årtiondenas lopp har fler och fler organisationer som etablerats med syfte att värna olika gruppers rättigheter i Sverige flytt för att slåss för demokrati och mänskliga rättigheter utrikes. Här finns inget kvar som kan betecknas som trygghet för svenskarna. Här finns ingen kyrka som går ut offentligt och kritiserar regering och riksdag för omänsklig behandling och exkludering av funktionshindrade, arbetslösa och sjuka. Här finns ingen kyrka som kritiserar att omsorg om svenska åldringar innebär att ligga i sin egen avföring, att svenska pensionärer inte har råd med tänder eller medicin, eller att svenska skolbarn inte har några böcker. Nej, här går Svenska kyrkan ut offentligt och kritiserar asylsystemet i kraftfulla artiklar och brev som Uttalande om religion som grund för asyl i Sverige eller hur självaste ärkemuppen i sitt tal inleder kyrkomötet med att återigen bekräfta kyrkans avståndstagande från allt svenskt och bejakandet av främmande kulturer och vikten av religionsfrihet. Naturligtvis följer Anders Wejryd, utan att fatta det, det traditionella mönstret att häva ur sig den planterade och hårt rotade fördomen att de korkade svenskarna är rädda för det som är främmande och alltför traditionella för sitt eget bästa. Mmm, jag undrar vem som är traditionellast av alla jag, om det inte är ärkemuppen själv. Tredje världens egen godhetsapostel och massinvasionens förespråkare.

Näpp, några skattepengar till Svenska kyrkan blir det aldrig mer. Inte så länge organisationen har ryggen vänd mot Sverige och svenskarna, och definitivt inte så länge den naivt ränner FN-rötans smutsiga ärenden.

I främmande land?
Var är kvittot?

*Pengar har i realiteten inget som helst värde, men ovan sagda menat i vardagligt tal om pengar. D.v.s. den verklighet som gäller för "verklighetens folk", och för vilka 3 000 kronor kan innebära t.ex. ett par nya glasögon, en halv hyra, en tandlagning eller några lokalbusskort.

* Att Radiotjänst har mage att påstå att vi genom att betala in avgiften garanteras trovärdig och oberoende radio och tv är, som var och en vet, ett lika lögnaktigt som enfaldigt påstående som att hävda att pressen är trovärdig och oberoende.

*Den senast uppdaterade informationen på Svenska kyrkans hemsidor återfinns under fliken Kyrkoavgiften (what else - det är ju oktober...) där man gör liknande reklam som Radiotjänst i Kiruna*. Man talar om allt vi får för det belopp vi betalar in. Resten underlåter man att informera om, men det räcker med att ta del av kyrkans offentliga uttalanden för att ha koll på det.

2 kommentarer:

  1. "Ärkemuppen" är en klockren beskrivning på praktarslet. Dessutom gömmer sig väl hönsarslet Eva Brunne bland förrädarnas skara.

    Jag ligger ute på jobb i veckorna, och för ca 10 år se´n bodde vi ett gäng i en barack, då religion kom på tal. Det slutade med att vi retade vi upp oss på kyrkans falska profeter, och gick ur kyrkan hela högen dagen efter. Vi var ca 17-18 man från olika delar av landet, och en av grabbarna som bor i liten ort i södra Dalarna hade ett helvete med prästjäveln. Karljäveln ringde och tjatade, och hom till slut hem till honom en lördag och fortsatte sitt gnäll, men då slängde han ut fanskapet och sedan blev det tyst.

    Kyrkan har alltid varit kappvändare och maktens lakejer, så det finns absolut ingen anledning att göda dessa islamkramare och nyttiga idioter.

    Ska hjälpa en kompis att ta upp båten idag, för nu är det väl tyvärr slut på säsongen.

    Ha en fin söndag Broder, säger Blodsven

    SvaraRadera
  2. Blodsven, my man. Tackar, det artade sig till att bli en hektisk men bra söndag.

    Du gör dig i sanning förtjänt av din Greenore Single Grain till V75 om lördagarna... Du är en av dem som utgör Sveriges stolthet och bär upp landet; knegar på, betalar skatt och ligger ute i barack om veckorna. Hatten av för dig, min vän!

    Men självklart, naturligtvis ingår den rabiata feministsocialist-sekterist-islamisten Eva Brunne i skaran - självaste Helle Kleins medkumpan och vapendragare i Seglora smedjas eget sjuka korståg.

    Men fy fan vilket girigt prästabeläte. Tur dalkarlarna är redigt folk som inte firar för att kasta en och annan ohyra ur huset. De tågade till Stockholm i vredesmod, och kanske kan vi få dem att göra det igen. Men nog är det symptomatiskt att det passar att växla upp kristenheten och jaga församlingsmedlemmar så rockskörten flaxar när kulorna dras in. Sorgligt nog har kyrkan alltid varit mindre intresserad av själarna än deras eventuella tillgångar (med undantag, om än få, för en och annan sund prälle).

    Vad tror du, bäste bror, skall vi slå en signal till Ulrika i Västergöl? Det kan behövas förstärkning i form av kvinnlig urkraft, och den damen kunde platsa giriga och liderliga bukpräster som ingen annan. En sann förebild för den svenska kvinnan.

    Jag önskar dig en riktigt, riktigt bra vecka, Blodsven.
    Adderat


    SvaraRadera