lördag 16 juni 2012

Jakten på paradfrågan

Jag läste just artikeln För Egyptens demokrater är valet en mardröm av generalsekreteraren för SILC, Martin Ängeby, på SvD Brännpunkt och hann inte mer än läsa ingressen innan jag brast ut i skratt. Inte för att händelserna i Egypten är något att skratta åt, tvärt om, utan för en mycket träffande formulering samt på grund av vem som formulerat den.

Som du kunnat läsa i ett flertal inlägg här på bloggen så håller jag på att bygga ett par teorier om vår nyliberala regerings, men framför allt husses, dolda agenda om konungariket Sveriges framtid. Jag har inte uttalat någon av teorierna ännu i och med att de sista pusselbitarna ännu inte är på plats, men grunddragen i en av teoriernas delområde blev mycket explicit just genom formuleringen i debattartikelns ingress.

Nedanstående formulering fick mig att skratta:

Militären vill skapa instabilitet i landet och därefter erbjuda stabilitet.

Kan det sägas tydligare? Byt ut ordet militären mot alliansregeringen.

Det är fullt möjligt att Sveriges farligaste man, Fredrik Reinfeldt, och hans närmaste hjärnor hade föresatt sig att säkra den fortsatta makten i valet 2014 genom att göra precis samma sak. Men i september 2010 kom något i vägen för den stora paradfrågan.

Kort historik och beskrivning
Det Alliansen började med efter valet 2006 var att med alla odemokratiska medel, förutom fysiskt våld, genomdriva ett rekordsnabbt systemskifte som alldeles strax är fullbordat. Några av de "reformer" man omedelbart satte igång med var att kasta ut sjuka, funktionshindrade och arbetslösa ur  försäkringssystemen, försämra villkoren för pensionärer, dumpa lönerna, avreglera arbetsmarknaden, appellera till de skattskyende genom jobbskatteavdragen, släppa loss marknadskraftsmonstret samt att helt avreglera invandringen.

De s.k. reformerna handlade om att orsaka Sverige irreparabla skador, helt enkelt slå sönder Sverige, och inte att föra någon politik, enär en sådan de facto saknas. Samhället och "politiken" skall s.a.s. via marknadskrafter, anarki, konkurrens, djupa motsättningar och kaos skapa sig självt utan att politikerna skall behöva engagera sig. Ett bra samhälle, enligt nyliberala tankegångar, formeras av allt det där som finns utanför regeringskansliets fönster. Politikerna skall enbart träda fram som illuminerade pinuppor, affischnamn och -ansikten inför valen.

Så kommer vi till själva paradfrågan med stort P då, alltså den fråga som i den här teorin skulle vara den ultimata röstmaximeraren; det ess som skulle sparas längst, till sista minuten, i rockärmen och som garanterat skulle säkra den kommande makten i 2014 års val. Och paradfrågan är givetvis begränsning av invandringen. Vi testar formuleringen ovan i något redigerad form:

Alliansregeringen vill skapa instabilitet i landet och därefter erbjuda stabilitet.

Det är en ganska vanlig strategi som tillämpas i olika sammanhang, och jag tror inte att den känns helt främmande om du tänker efter. Att det är en enkel och genomskinlig strategi som syns för dem som inte är ideologiskt förblindade är en sak, men Fredrik Reinfeldt anser att Sverige består av ett mentalt efterblivet och sovande folk. Och dessa mentalt efterblivna mähän till svenskar skulle vara lika lätta att locka som flugor till koskit. Dessutom tror jag inte att alliansregeringen är helt omedveten om att  europas befolkning uttryckt en mycket samstämmig uppfattning om vilken fråga som är viktigast när det gäller invandringen (se: Kanadensiskt sprängstoff).

Men, i september 2010 kom något i vägen för den storstilade planen och detta något heter Sverigedemokraterna. Det parti som media, sjuklöverpolitiker, Expo, AFA och övriga demokratofober vräkt ur sig hatretorik över och gjort allt för att demonisera och förfölja. Det partiet kom in i riksdagen och saboterade Fredrik Reinfeldts plan. Sverigedemokraterna snodde hans ess, hans paradfråga, och vad blev då kvar, förutom ett förmodat jobbskatteavdrag till på någon hundring, som en och annan frihetslängtande Avdragsjudas skulle gå på.

Fredrik Reinfeldt omtalas för att vara en person som alltid har kontroll över sina känslor, men i ett avseende "misslyckas" han fullständigt att ha kontroll över sina signalsystem och det är när Sverigedemokraterna är på tapeten i något sammanhang. Vid tillfällen som dessa gör inte Reinfeldt några som helst ansträngningar för att dölja sitt brinnande hat gentemot partiet som snodde hans vinstbong, men hatet är riktat mot "stölden" och inte - som Reinfeldt vill få oss att tro -  mot Sverigedemokraternas politik. De pajade den stora planen och enligt Fredrik Reinfeldt är brottet så grovt att han till och med anser det vara helt rätt att utsätta såväl ungdomar som vuxna sverigedemokrater för politisk förföljelse, d.v.s. sådant som människor ges asyl för i Sverige.

Sverigedemokraterna kraschade alltså den stora planen och därefter har det stadigt burit av nedåt för Reinfeldt och hans kennel. Hatretoriken, demoniseringen, mobbingen och förföljelsen har inte fungerat som det var tänkt, utan tvärt om*. Det första officiella steget mot ett återtagande av paradfrågan kunde noteras den 22 februari, i Expressen (se Mer av samma sak), därefter har steg efter steg tillryggalagts, men märkvärdigt nog har jag har bara hört en person som reagerat över kovändningen och den nya taktiken: SVT:s Mats Knutsson.

Well, vi har ännu inte hunnit till slutet på första halvlek och valpropagandister av alla kulörer är sedan en tid i full gång. Det skall bli mycket intressant att följa den här cirkusen.

Det var ett kort sammandrag av den ena ännu så länge ofullständiga teorin, och har du synpunkter eller idéer så får du mer än gärna delge mig dem. Alla infallsvinklar är intressanta.


* Min käpphäst: Newtons tredje rörelselag = för varje handling finns en motsatt reaktion.

SvD 2 3 4 DN 2 3 4 5 6 7 8 FT AB SR 2 3 4 5

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar