fredag 8 juni 2012

Insikt, hatretorik och lås

I dag återuppstod SVT Debatts programledare Belinda Olsson som krönikör i Aftonbladet, och jag läste med intresse hennes första krönika med - den för Aftonbladet avvikande - rubriken Svenska journalister tycker det är jobbigt med islam. Förutom att krönikan är välskriven och bra, ger Belinda verkligen uttryck för ett nytt, bredare och öppnare perspektiv. Insikt. Men det bästa av allt, mina vänner, är att krönikan genomsyras av rejäl självkritik. Det mest sympatiska och smickrande drag en människa kan ha.

Det har riktats mycket kritik mot Belinda Olssons programledarskap i Debatt, framför allt i de inslag där ämnen som invandring, islam, främlingsfientlighet etc. behandlats. Och visst, Belinda har i sammanhang som dessa tappat kontrollen över publiken och programmet i samma ögonblick hon tilldelat någon ordet. Då har det spårat ur, eftersom invandrare omedelbart lagt beslag på i stort sett hela talutrymmet, maxat volymen, tagit över programmet, och rent allmänt bekräftat både sanningar och fördomar om andra kulturer än den etniskt svenska.

Men, det blir naturligtvis så när den löjligt överdrivna respekten och rädslan för "etniska feltramp" överskuggar ledarens kompetens. Då spelar det ingen roll om det är en programledare i tv eller om det är en ledare på en arbetsplats, en skola eller var som helst. Man FÅR inte säga till en invandrare att hålla käften, lägga ner skitsnacket eller vänta på sin tur. Man FÅR inte konfrontera dem eller ifrågasätta dem på något sätt. Det bara är så, för gör man det är man rasist. Och Belinda vill inte vara rasist. Därav den stora elefanten som med jämna mellanrum lufsat in i programstudion och skymt sikten. Och Sverige är rikt på elefanter i rummen.

Men, genom att Belinda Olsson lämnade den isolerade redaktionsvärlden och kom närmare verklighetens folk vore det synnerligen märkligt om hennes perspektiv inte hade förändrats eller utvecklats. Den tidigare beröringsskräcken har förmodligen mattats avsevärt då Belinda har konfronterats rent fysiskt, på plats, med vad vi på pk-språk kan kalla skilda kulturyttringar och -mönster. Därmed inte sagt att alla yttringar och mönster är negativa, men det sedan 1975 etablerade kanoniseringsförfarandet av alla, legala som illegala, invandrare och flyktingar hör inte och har aldrig hört hemma i ett land som kallar sig såväl demokratiskt som öppet, modernt som upplyst, jämlikt som jämställt, sekulärt som tolerant.

Sverige är ingenting av ovanstående, men våra svenska politiker och media vill gärna göra gällande att det förhåller sig så. Sverige är en skendemokrati och jag tackar Internet för att det bräckliga bygget rasar bit för bit.

Och nej, Belinda, det är alldeles sant att ni journalister inte betalar något pris för era (ill)gärningar. Sverige är ett land som ger asyl åt politiskt förföljda människor från andra länder, men sysslar med politisk förföljelse självt. Den politiska förföljelsen av etniska svenskar sker genom uthängningar i media, trakasserier, uteslutningar, mordbränder, skadegörelse, uppsägningar, kränkningar, hot och våld. Och om det säger landets s.k. statsminister bara

- Jag vill gärna påpeka att de som lever på att driva upp ett vi- och dom-tänkande och ett i grunden hatfullt sätt att se på relationer mellan människor inte ska bli förvånade om sådant händer.

Och demokratofoberna, de yttrandefrihetsvurmande mediala åsiktsmonopolisterna applåderar, trappar upp förföljelsen och öser på med mera hatretorik. Men först ser de till att låsa kommentarsfälten.





Bildkälla: Wikipedia

DN 2 3 4 SvD 2 3 SR 2 3 4 5

2 kommentarer: