måndag 28 maj 2012

Hycklande censorer

I dagens SvD kan man läsa hur den svenska regeringen satsar 215 miljoner kronor i bistånd till utrikes "demokratiarbete". Ett arbete som dels går ut på att med olika medel stötta nätaktivister bl.a. i Ryssland och Egypten och dels på att finansiera spridning och utveckling av anonymiseringstjänsten Tor. Allt i syfte att förhindra övervakning och censur av Internet.

Naturligtvis ådrar sig Sverige massiv kritik av framför allt Rysslands och Egyptens regeringar. Man anser att det lilla malliga landet i norra Europas utmark lägger sig i deras inre angelägenheter och anklagar Sverige för bl.a. förförelse av egyptiska tonåringar samt för uppbyggnad av ren agentverksamhet.

Jag kan förstå kritiken och jag anser dessutom att den är befogad. Det jag däremot inte kan förstå är varför Sverige sysslar med obstruerande verksamhet av det här slaget i andra länder. Demokrati, öppenhet och ett Internet fritt från censur i all ära, men inte är Sverige rätt land att slå sig för, det av demokratiunderskott svårt anfrätta, bröstet i dessa frågor - tvärtom. Det är dock typiskt för svenska politiker och aktivister att skita på andras bakgårdar då den egna bakgården är alltför förorenad.

Som ett näraliggande exempel på censurering kan vi ta en text som publicerades på samtliga språk på Europeiska Unionens webbsidor i anslutning till Europadagen den 9/5 2012. En text som jag till vissa delar publicerade i blogginlägget Likartade och kompletterande kulturer. Texten är formulerad som ett slags inledningsanförande, författad någon gång efter år 1986 men före 2007 och besvarar frågan Vad är Europadagen?

Texten är sedan ett par veckor bortsopad från Internets yta; inte någonstans har man glömt att städa och det finns inte minsta spår efter dess existens ens via Wayback Machine. Men vad EU:s censorer inte kunnat göra något åt, eller tänkte på, är att andra än EU-organen också publicerat texten, och dessutom på olika språk. Det var inte särskilt svårt att hitta tidigare års utrikes publikationer av texten, vilken f.ö. har "återanvänts" från år till år, ute på Internet. Men vad föranleder då att EU helt plötsligt skrapar rent, censurerar, Internet gällande en text om Europadagen?

Tja, den som läst texten förstår varför, och den som inte läst den i sin helhet kan göra det här nedan. Kursiveringar och fetstil är mina markeringar.


Vad är Europadagen?

Om du någonsin har råkat på Europadagen i en kalender så kanske du har undrat över den 9 majs egentliga betydelse. Få europeiska medborgare vet i själva verket att den 9 maj 1950 var det datum då Europeiska unionen föddes, vid en tidpunkt då hotet om ett tredje världskrig oroade hela Europa. Denna dag sammankallades pressen för att delges en "kommuniké av högsta vikt". Kommunikén framfördes och kommenterades av Frankrikes utrikesminister Robert Schuman.


Deklarationen av den 9 maj 1950 hade författats av Jean Monnet, medarbetare till Robert Schuman. De inledande raderna ger en idé om de ambitioner som deklarationen uttrycker: "Vi kan bara värna om världsfreden genom kreativa ansträngningar i samma storleksordning som de faror som hotar denna fred." "Genom att skapa en gemensam basproduktion och genom att instifta en ny högsta myndighet, vars beslut är bindande för Frankrike, Tyskland och övriga länder som ansluter sig, kommer detta förslag att förverkliga den första konkreta basen för en europeisk federation som är oundgänglig för att bevara freden."

Man föreslog sålunda att skapa en övernationell europeisk institution med uppgift att förvalta råvarorna kol och stål som vid denna tid var själva basen för allt militärt inflytande. De länder som på detta sätt uppmanades att avstå från nationellt ägande av den "krigets livsnerv" som kolet och stålet utgjorde, hade just ruinerat varandra i en avskyvärd konflikt som efterlämnat omätbara materiella skador, och framför allt djupa själsliga sår: hat, agg och fördomar.

För att idag förstå den "revolutionerande" storheten i denna gest, kan man föreställa sig ett liknande initiativ mellan israeler och palestinier, mellan serber och bosnier, mellan Tutsis och Hutus, och samtidigt hålla i minnet att det franska initiativet till och med var större än de djupaste sår kriget hade efterlämnat.

Det hela började alltså denna majdag. Vid ett toppmöte i Milano 1985 beslöt europeiska stats- och regeringschefer att fira den 9 maj som "Europadagen".

Länderna, som på demokratiskt sätt har valt att ansluta sig till Europeiska unionen, har antagit de freds- och solidaritetsvärderingar som är själva hörnstenarna i gemenskapens byggnad.

Dessa värderingar yttrar sig i social och ekonomisk utveckling och de uppnås genom jämvikt mellan region och miljö, vilket är nödvändigt för att kunna erbjuda medborgarna en så jämnt fördelad livskvalitet som möjligt.

Sedan århundraden tillbaka har människor i Europa haft en medvetenhet om att ingå i en större enhet med kulturer som är sinsemellan likartade eller som kompletterar varandra. I avsaknad av regler och institutioner har dock denna känsla av grundläggande samhöriget aldrig kunnat avstyra katastrofer.

Ännu idag är vissa länder som inte ingår i Europeiska unionen utan skydd för avskyvärda tragedier. I likhet med andra mänskliga verksamheter av denna omfattning sker ingenting över en natt.

Europa kan inte integreras på en dag, inte ens på några årtionden: Det finns fortfarande många vita fläckar, och givetvis en hel del ofullkomligheter. Det åtagande som initierades just efter andra världskrigets slut är fortfarande så nytt!

Vad som under tidigare århundraden och årtusenden kunde likna försök till unionsbildningar, var i själva verket följden av den enes seger över den andre. Sådana konstruerade unioner hade ingen möjlighet att bestå, eftersom de besegrade bara hade ett mål för ögonen: att återvinna sin självständighet.

Idag är ambitionen en helt annan: att skapa ett Europa som respekterar varje ingående nationalitets frihet och identitet, och som agerar i enlighet med mottot "det som kan göras bättre gemensamt bör göras gemensamt". Endast i förening kan våra folk garantera ett Europa med kontroll över sin framtid och över sitt inflytande i världen.

Den Europeiska unionen är lyhörd för sina medborgare och står i deras tjänst. Varje medborgare bör, samtidigt som seder och språk bevaras, känna sig hemma i sitt "europeiska fosterland" där han eller hon fritt kan röra sig.

Vid sidan av flaggan, hymnen, mottot och den gemensamma valutan (euron), betraktas den 9 maj, Europadagen, som en symbol för Europeiska unionen som politisk enhet. Europadagen firas med aktiviteter och festligheter som för Europa närmare sina medborgare och unionens folk närmare varandra.

Ur Warsavadeklarationen 2005

This Summit gives us the opportunity to renew our commitment to the common values and principles which are rooted in Europe’s cultural, religious and humanistic heritage – a heritage both shared and rich in its diversity. It will also strengthen the Council of Europe’s political mandate and enhance its contribution to common stability and security as Europe faces new challenges and threats which require concerted and effective responses.

We can now focus on these challenges and continue to build a united Europe, based on our common values and on shared interests, by strengthening cooperation and solidarity between member states. We will remain open to co-operation with Europe’s neighbouring regions and the rest of the world.

We are convinced that effective democracy and good governance at all levels are essential for preventing conflicts, promoting stability, facilitating economic and social progress, and hence for creating sustainable communities where people want to live and work, now and in the future. This can only be achieved through the active involvement of citizens and civil society. Member states must therefore maintain and develop effective, transparent and accountable democratic institutions, responsive to the needs and aspirations of all. The time has come to intensify our work within the Council of Europe to this effect, in particular through the establishment of the Forum for the Future of Democracy.

We shall foster European identity and unity, based on shared fundamental values, respect for our common heritage and cultural diversity. We are resolved to ensure that our diversity becomes a source of mutual enrichment, inter alia, by fostering political, inter-cultural and inter-religious dialogue.

The Council of Europe will continue to play an active role in combating terrorism, which is a major threat to democratic societies and is unjustifiable under any circumstances and in any culture. It will also further develop its activities in combating corruption, organised crime – including money laundering and financial crime – trafficking in human beings, cybercrime, and the challenges attendant on scientific and technical progress. We shall promote measures consistent with our values to counter those threats. 



Helt klart är att Det Europeiska Integrationsprojektet på ett högst odemokratiskt sätt har övergivits till förmån för integration av De Icke-europeiska Massinvandrarna. Man kan då ängsligt fråga sig vad den mjäkige Herman Van Rompuy och hans fögderi, Europeiska Rådet, egentligen skall ha för funktion. Gemensamma värderingar, uppfattningar, kultur, kulturarv och historia tycks vara alltför europeisk-nationellt, och ett minne blott.

Min förhoppning är att EU inom kort skall vara ett minne blott.


There is something really rotten in the European Union.


Snart återstår bara askan av de gemensamma värderingarna,
uppfattningarna, kulturen, historien och demokratin.


 SvD 2 3 4 5 6 DN 2 3 4 SR 2 3

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar