måndag 16 april 2012

Budget, Breivik och berikning

.
Vilket sammanträffande. Breivikrättegången och presentationen av vårpropositionen sker på samma dag, och utan att vara statistiker vågar jag påstå att sannolikheten för att propositionen toppar nyhetssidorna är lika med noll. Bröd och skådespel åt folket håller det upptaget med att frossa i kvasipsykologiska utlåtanden om den norska massmördaren, hans minspel, kroppsspråk och gud vet allt. Få intresserar sig för en vårproposition när dylikt bjuds, och det tackar naturligtvis alliansregeringen för.

Frossandet i Breivikrättegången intresserar mig föga, jag vet redan vad som skrivs och hur det skrivs utan att ha läst något. Familjetragedier, djup sorg, ensamhet och smärta kommer att smetas ut till allas beskådan och det blir för mycket kallhamrad mediacynism för min del. Däremot kommer domslutet att intressera mig och jag väntar därför med att ta del av det hela tills dess att den nyheten presenteras.

Vårpropositionen är inte särskilt mycket intressantare den. Alliansregeringen följer den nyliberala motorvägen och inför olika skattelättnader för redan "lättade" och försämringar för redan försämrade. Inga kronor satsas på områden som regeringen anser att privata intressen och välgörenhetsorganisationer skall ta hand om, såsom t.ex. utbildning, vård, äldreomsorg, pensionärer, utförsäkrade, sjuka och arbetslösa. Man följer punktlistan och bockar av försämring efter försämring för alla utom dem med de allra högsta inkomsterna, men det må väl kvitta eftersom de ändå ingen skatt betalar.

Fredrik Reinfeldt, Sveriges farligaste man, försvarar givetvis den rubbade budgeten, men det ligger i sakens natur. Det reformutrymme han tror skall uppkomma är öronmärkt för upprätthållandet av den fundamentalistiska arbetslinjen*, och han slår sig dessutom för bröstet och prisar jättefiaskona med restaurangmomsen och arbetsmarknadspolitiken. Men pinsammast av allt är att han prisar vad han kallar för vår fria utbildning och fria tillgång till vård. Jaja, jag har ju tidigare hävdat att han ingen politiker är, och det är inte Borg heller. Men det är kul att notera att ultralibertarianen Annie "Frihetligheten" Lööf har lyckats dra in sin patologiska frihetspandemi i Rosenbad.

Well, att regeringen kniper åt plånboken är inte konstigt. Sverige tar in ungefär 100 000 invandrare per år, runt 30 000 asylsökande, 25 000 arbetskraftsinvandrare och omkring 4 000 ensamkommande farbröder. Lägg till det de estimerade 100 000 anhöriginstormande som kommer att berika vårt havererade välfärdssystem samt gissningsvis runt 25 000 illegala invandrare som också är berättigade till dagersättning, gratis läkarvård etc.

Vi adderar: 100 000 + 30 000 + 25 000 + 4 000 + 100 000 + 25 000 = 284 000.
Grattis Svennar, ni skall öppna stora famnen och stora plånboken för åtminstone tvåhundraåttiofyratusen personer framöver. Det blir ju alldeles underbart, eller?

Jag skall nu återgå till islamolog Jan Samuelssons bok Islam i Sverige, nutid och framtid (1999) som jag började läsa i förmiddags. Den erbjuder en hel del förklaringar till fenomen vi kunnat iaktta utan att kanske egentligen veta vad som ligger bakom dem, som t.ex. varför Ilmar Reepalu (s) delar ut hissar och diverse andra kostsamma investeringar i moskéerna, varför Abdirizak Waberi (m) sitter i riksdagen och dessutom tillåts hållas med sitt shariasnack och sina drömmerier om en islamistisk stat. Intressant läsning som ger en god inblick i hur politikerna använder sig av islam för sina politiska, kortsiktiga och ytterst dumdristiga syften.

För övrigt anser jag att riksrätten skall återinföras.


* Uttrycket användes av Mats Odell när han beskrev regeringens politik. Se inlägget: Significant rise in Sweden.

DN 2 3 4 5 6 7 8 9 10 SR 2 3 4 5 6 SVT 2 3 4 5  AP ND

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar