torsdag 15 december 2011

Återbesök på multikultimottagningen

.
I gårdagens inlägg beskrev jag kort debaclet på sjukhusets specialistklinik och det tröttsamma och röriga helvete det innebär att vara svensk(-talande) framför allt vid läkarbesök. Att försöka sig på att använda sina gamla skolspråk som t.ex. engelska, franska, tyska, latin eller spanska är helt meningslöst. Fatta noll är liksom praxis i dag och det är förvånansvärt att de de sagolika fördelarna med Rikspolisstyrelsens dialogpåfund inte tycks ha uppenbarat sig för landstingsledningarna. Kufiskt, då korkade och resurskrävande idéer har en tendens att sprida sig som en löpeld inom myndighetssverige.

Dagens återbesök var f.ö. ungefär lika "intressant" som i går, men i dag bjöds patienterna på en liten twist i form av att den arabisktalande överläkaren nyttjade patientkorridorens toalett, och efter högljutt skvalande spolade efter sig och kom ut utan att tvätta händerna. Nice? Knappast, men helt i enlighet med min iranske bekants målande beskrivningar av den avskyvärda brist på hygienregler som råder i det forna hemlandet. Bekanten är f.ö. tandläkare, ifall någon undrade...

Nåväl, i dag var självaste doktorn svensk (HAL-LE-LU-JA!) och såväl diagnos som behandling fastställdes. Det är synnerligen tacksamt att kunna diskutera en avancerad operation med efterföljande stamcellsbehandling på ett språk som man begriper. Fast det kanske man inte får säga högt?

Och nej, gårdagens ordination av cortisontabletter togs bort då vare sig 30 gram eller 30 milligram skulle ingå i behandlingen. Tänka sig.

Jag skulle förresten hälsa till er alla från en av Mauds afrikanska hjärnkirurger. Det hasade runt en i mottagningskorridoren med en städvagn, men "kirurgen" såg mest ut som om han var tappad bakom den. Vagnen alltså . . . 

Julklappar som riksdag och regering bestämt att svenska skattebetalare skall dela ut:

2011-12-14: 9 miljarder till migration
2011-12-08: 8 miljarder till integration och jämställdhet

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar